JACQUELINE KENNEDY

Idag tänker Tant Gredelin skriva om Jackie Kennedy en av vår tids största stil ikoner någonsin.


 Som den tant jag är, tycker jag att TV bara sänder repriser. Så två helger i rad tittade jag på Kunskapskanalen och varje gång tant bytte till nämnda kanal. Handlade det om "Skottet i Dallas" och det slog mig att i hela min uppväxt har jag hört om familjen Kennedys tragiska historia.

Jackie arbetade för Washington-tidningen Times Herald när hon fick i uppdrag att intervjua den blivande presidenten John F. Kennedy.

Hon var 31 år då hon 1961 flyttade in i Vita Huset efter makens valseger. Hon vann beundran för sin goda smak och de glamorösa mottagningar hon anordnade och skapade den så kallade Kennedy-stilen.

Här är paret på Dallas flygplats, staden där det tragiska "skottet i Dallas" inträffade. Tant Gredelin var då bara fem år men jag minns att de vuxna pratade om Kennedy och att något fruktansvärt inträffat. 

Jackie Kennedy satt bredvid maken i den öppna bil som färdades längs Elm Street den 22 november 1963. Bildsekvensen av presidentfrun vid sidan av sin man efter att denne skjutits, har gått till historien.


I blodbestänkt rosa dräkt, som hon under dagen vägrade att byta, ledsagade Jackie sedan landets mördade president till Parkland-sjukhuset där han dödförklarades klockan 13.00 lokal tid. Världen var i chock.

Senare samma dag svär Lyndon B Johnson presidenteden och blir landets nye president.

Fotot är taget ombord på flygplanet Air Force One.

Den här bilden har nog etsat sig fast i mångas minne, den lille sonen John-John, som på sin 3-årsdag gör honör framför sin fars kista.

Den 20 oktober 1968 gifte Jackie om sig med den grekiske miljardären Ari Onassis. De var gifta fram till "Aris" död 1975. 1968 var jag bara tio år men minns att jag tyckte det var så konstigt att den vackra Jackie gifte sig med en gammal gubbe.


Spaltmeter om deras relation har kavlats ut i världen och jag minns att veckotidningarna var fulla av bilder och händelser runt detta par.

Onassis ö Skorpios utanför Greklands kust. En gång i min ungdom var jag på ön Lefkas och kommer ihåg att att man från stranden kunde se den berömda ön.

Världen häpnade när Jackie fotograferats i smyg på Skorpios och jag tror det var första gången jag hörde talas om paparazzi fotografer. Jag kunde inte förstå hur man kunde fotgrafera människor i smyg och utan deras vetskap. Minns att jag tyckte det var mycket konstigt och obehagligt.

Till minne av en mycket vacker och fängslande kvinna!


Vid tangetbordet. Tant Gredelin.

ETT FOTOGRAFI FRÅN 50-TALET

VI tanter är så glada över den respons vi får. Det känns verkligen så roligt att våra inlägg uppskattas och att vi väcker minnen till liv. Hoppas att vi kan förmedla hur det var att växa upp under 50-talet. 

Idag blir det bara en bild och vad berättar då detta fotografi...

Min far arbetade på stadens gasverk och då skulle det göras reklam för tidens underverk, gasspisen. 

Kommer så väl ihåg vår egen. Den var beige med svarta knappar och min mor präntade in hos mig att man inte fick röra dessa för att gasen var farlig att andas in.

Så nog hade man respekt för detta underverk. Ingen fläkt fanns i köket och oftast var det långkok som lagades i detta kök. Kommer så väl ihåg hur imman rann utför köksfönstren. Så gott som alltid stod köksfönstret på glänt när det lagades mat i vårt kök.

Det här är mitt enda modelljobb genom tiderna :)Vilar tryggt i min mors famn. Stickade barnkläder var det som gällde på den tiden ihop med bomullsskjorta. Tygblöjor fick man tvätta för hand och inga vaccinationer fanns när jag var nyfödd. Senare under 50-talet kom både polio och smittkoppsvaccin.

Som barn fick man genomlida alla barnsjukdomar och ingen föräldrapenning fanns att tillgå. Min mor började att jobba igen när jag var 4 månader och då fick man vara hos någon privat dagmamma. Könsrollerna var kristallklara. Det var nog ganska tufft att vara kvinna på den tiden.

Tala om andra levnadsförhållanden.

Men jag känner mig lyckligt lottad att jag fick växa upp under denna tid. Världen andades optimism och en framåtanda rådde.


Ha en fin vecka. Vid pennan, TANT BRUN

I afton dans.

Det här inlägget kommer att handla om en "helt vanlig" kväll på 60 eller kanske 70-talet. Det är juli och vi befinner oss någonstans ute på landet.
Minns Ni folkparkskvällarna? Hur man riggade upp sig i bästa stassen och åkte iväg med vännerna till Parken för att fröjda.
Minns Ni den stora entrén med vändkorset? Hur man köade, betalade inträdesavgiften för att så få en stämpel på handen av osynligt bläck som sen kontrollerades genom att man fick sticka in handen under en lampa där på disken. Joo då, det var helt i sin ordning, stämpeln syndes så det var bara att passera.
Så var man inne på festplatsen och Alla var där!

På stora dansbanan spelade band som Sten och Stanley, Sven Ingvars, Streaplers, Flamingokvintetten eller nåt av dom andra stora

dansbanden.  Dansgolvet var fullpackat och det dansades så att svetten lackade. Grabbarnas vita nylonskjortor fick stora fläckar på ryggen.

På lilla dansbanan var det disco. Där shakade den något yngre publiken loss till dom senaste Tio-i-topplåtarna.

Man strosade omkring, köpte sig en korv med bröd, en mellanöl i plastmugg eller så hängde man en stund vid lottkiosken eller chokladhjulet. Nakna glödlampor på sladdar, dragna mellan stolpar och hus hängde gungande i vinden och det var en härlig stämning.

Klockan 22.00 var det uppträdande på stora scenen. Många samlades nedanför scenkanten i god tid för att komma så nära sina idoler som möjligt.

Där spelade kända artister som...Chuck Berry,Bill Haley, RockFolket och Rock-Olga.......

Där var  Jerry Williams, Simon and Garfunkel, Hep Stars och till och med ABBA. Du minns säkert många fler.

Efter uppträdandet var det lång kö för att få autografer. Antingen fick man den i sitt autografblock eller på en lapp. Hade man inget annat att ta till, fick man dem skriven på armen. Oj oj oj, sen kunde man ju inte tvätta den armen på länge!

Ju senare på kvällen, desto livligare gick det till i parken. Ordningsvakten i blå overall med tummarna nedstuckna innanför det breda läderbältet där batongen dinglade, spatserade myndigt omkring och såg till att allt gick rätt till. Var det någon som hade plankat in, alltså krupit under stängslet, så tog han honom i hampan och han åkte ut fortare än kvickt och mera regel än undantag var väl, att han fick avstyra nåt slagsmål bland raggarbilarna ute på parkeringen.

När kvällen var slut och parken stängde, ringlade långa karavaner av bilar tillbaka till stan och till byarna runt om i trakten. Säkert har många funnit sitt livs Stora Kärlek där i parken en ljummen sommarkväll för länge länge sen.
Har Du, några minnen från din ungdoms Folkparkskvällar eller kanske Dina föräldrar berättat. Det skulle vara roligt att höra.

Visst finns det en del Parker kvar fortfarande, men den andan som fanns där på 60 och 70-talet, den är nog borta för alltid.

Detta var ett kärt sommarminne från Tant Gröns ungdomsdagar.

(Alla bilder i detta inlägg är hämtade på nätet.)

MINNENAS BIBLIOTEK...

God Nytt 2012 Nostalgielovers! När Tant Gredelin var barn tillbringade hon mycket tid i byns lilla bibliotek. Kommer ihåg hur viktigt det kändes när bibliotikarien tog ur kortet längst bak i boken och stämplade in lånetiden. Sedan bar jag hem min bokhög som ofta innehåll tio, tolv böcker. Ibland kan jag forfarande känna doften från biblioteket, den var speciell! 

 Bok intresset började nog i söndagsskolan för där fick man låna med sig en bok hem varje söndag. Jag envisades med att alltid låna hem Lotta på Bråkmakargatan en av Astrid Lindgrens figurer.

 Lotta som bor på Bråkmakargatan med sin pappa och mamma och syskonen, Jonas och Mia-Maria. Snälla granntanten Tant Berg och givetvis Lottas kära gosegris Bamsen.

  Gatan heter förresten inte ens Bråkmakargatan, utan Krukmakargatan, men barnens pappa säger att förr kanske det bodde krukmakare här, men nu bor här bara bråkmakare. Som barn älskade jag avsnittet där Lotta klipper sönder sin tröja som kliar och som mamma har stickat:)

Tycker mig minnas att min mamma inte var så förtjust i just det avsnittet eftersom hon också stickade kliande tröjor till mig:)

 

Sedan lästes det mycket om svenska familjen Hedenhös, bestående av pappa Ben, mamma Knota, barnen Sten och Flisa samt deras hund Urax. De har också en häst som heter Hårfagre och en ko som heter Mura.

 Berättelserna innehåller en blandning av verkliga saker från denna tid men också en hel del fantasi. Familjen Hedenhös flyttar till en plats som de döper till Stockholmen och  man tror att det är stenålderns Stockholm. Barnen gör många och långa resor i sina urgröpta trästockar som de använder som båt. Tant Gredelins pappa läste alla böckerna för henne. Jag minns tydligt hans pekfinger som pekade och förklarade saker jag inte förstod:) 

 

Sedan hade jag en TinTin period, TinTin är huvudpersonen i tjugofyra seriealbum som författats och tecknades av den belgiske serieskaparen Georges Remi, alias Hergé (initialerna G R i omvänd ordning och uttalat på franska).

 Hjälten, Tintin, är en ung resande reporter som ständigt råkar in i halsbrytande äventyr, åtföljd av sin trogna hund Milou, den färgstarke kapten Haddock, de klantiga detektiverna Dupond och Dupont och den egensinnige professor Kalkyl. Nu hade jag lärt mig läsa själv och sträckläste alla TinTin böckerna.

Detektiverna Dupond och Dupont är synnerligen klantskalliga och hamnar ofta i blåsväder (som synes)

Vi Fem böckerna var högtidsstunder och önskades till varje jul och födelsadag. Barnen heter Dick, Julian, Anne och George. George heter egentligen Georgina och är en flicka och inte en pojke som namnet antyder. Hon vill egentligen vara en pojke och därför har hon valt sitt smeknamn och klär sig endast i pojkkläder. Hunden heter Tim och är Georges hund

Handlingen i böckerna utspelar sig mestadels i det lilla brittiska samhället Kirrin vid kusten, där George och hennes familj bor, och dit Georges kusiner ofta kommer på besök under semestrarna.

 Då råkar de in i de mest fantastiska äventyr med smugglare och hemliga grottor, ebb och flod som extra kittlande dramatik. Det var spänning på hög nivå och jag slukade böckerna.

Vilka böcker kommer Ni ihåg från er ungdom? Kommentera gärna och berätta! 

Tant Gredelin