måndag 23 april 2012

LÖRDAGSGODIS


 Så är det dags för tant Brun att minnas, kom härom dagen att fundera över hur ens sötintag var som barn. Jämför man med dagens så får man sig en funderare, kanske inte underligt att barndiabetes ökar med dagens utbud utav godis, läsk och halvfabrikat.


Jag kommer ihåg att jag fick välja en läsk ur drickabacken och den skulle räcka en hel vecka,  drickabilen kom endast en gång i veckan. Hallon var favoriten. Krusbär och pommac var andra jag gillade. Nu poppade en till upp i minnet: Kalle Anka läsk, röd var den, kommer ihåg smaken ännu :)




 Veckopeng på lördag var det som gällde. Man sprang direkt iväg till gotta som man sa. Det var en godisbutik i kvarteret där jag växte upp. Varje lördag stod varenda unge där i kö för att få handla sin ranson som oftast var en krona. För en krona fick man 20 st smågodis. Tanten som stod bakom disken måtte ha varit utrustad men en ängels tålamod. Där stod man bakom glasdisken och pekade på en sån och en sån och en sån.



 Ni förstår när ca 50 ungar från vårt kvarter skulle genomgå samma procedur, att hon inte blev galen :)
Kommer ihåg mitt favoritgodis. Det var prickar, sockerbitar, pjastar, skruvar, tefat, fox, tuggummin som riff eller bugg och slog man på stort så slank en liten påse med jordnötter med, kostade 25 öre. Allt lades ner med tång i en fin liten papperspåse. Så samlades man på gården och jämförde godispåsen. Då var det fest :)



Under många år var det en femma som gällde som veckopeng och på den kom man inte långt. Man fick spara många veckor om man skulle gå på matiné eller köpa sig en EP eller något liknande. Oftast var spargrisen tung utav alla småmynt för det fanns ju både 1-2-5-25 och 50-öringar.

Visst är dom vackra dom gamla sedlarna ifrån 50-och 60-talet. Kommer ihåg att hundralappen var en stor sedel och tyckte den var så vacker med den fina damen.


Vilket fall som helst så var det nyttigt att få längta och själv få spara. Märks att man börjar bli gammal, för visst var det bättre förr :) ))))) 


Ha en fin vecka önskar tant BRUN


32 kommentarer:

  1. Tack för att du får mej att minnas som det var idag!
    jag var en riktig godisråtta, och tanten i tobaka som vi kallade Tobaksaffären var nog väldigt trött på mej,,
    Det var så mysigt på den här tiden, barnen nu för tiden är så bortskämda!
    Önskar er en fin Vecka
    Kramar Kathrine

    SvaraRadera
  2. Ja vilken fest det var när man skulle köpa veckoransonen... jag var då, som nu, en chokladälskare. Minns inte när Dumleklubborna kom, men då var jag fast...
    Trocadero var min favoritläsk tills den dagen då jag fick en rostig säkerhetsnål i munnen när jag halsade. Det var början på sextitalet och jag minns det som igår. Så superäckligt.
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  3. När man var liten hade vi oftast bara dricka vid högtider, tex påsk och jul. Och när man fick veckopeng som du säger, gick man direkt till kiosken och köpte gotta, så säger man även idag :)
    Minns när man hade 8-9 kronor, fick man hur mycket som helst.
    Idag är det rakt invätt.... :)
    Kramen♥

    SvaraRadera
  4. Hej Allra Bästa Tant Brun! :o)

    Vad skoj att läsa detta! Du brukade köpa precis samma sorters godis som jag :o) Vi handlade vårt godis hos Järnvägskiosken. Och i en konsumbutik som kallades "lillkonsum". Detta för att det också fanns en större butik mitt i byn.

    Hos Järnvägskiosken brukade det också vara kö på lördagarna. Och jag minns att det till en början även fanns några godisar som kallades ettöres. Dom kostade ett öre/styck. Men dom försvann ganska tidigt och byttes mot "femöres". Hemkokt kola fanns också att köpa. Jag var mest förtjust i de som smakade hallon eller lakrids.

    Minns att kiosken hade en sån där ställning med glasbehållare och luckor som de öppnade och plockade ut godiset med en rostfri tång. De lades i en liten vit papperspåse med något lila mönster på.

    Läsk var något vi bara fick till stora helger. Som midsommar och jul. Jag gillade också hallonläsk mest. Senare kom Portello. Och vet du hur gott jag kan tycka att det är än idag! :o)

    Jag kommer ihåg när bryggeribilen kom körande med sina träbackar och skramlande glasflaskor. Man tittade alltid lite längtansfullt efter den :o)

    Jag håller helt klart med! DET var bättre förr!

    Nu ska jag gå och leta i mina gömmor. Jag tror bestämt att jag har några såna gamla sedlar liggande någonstans. Dom måste jag visa i min blogg, om jag nu har kvar dem!

    Ha det bäst och tack för det fina inlägget!
    Kram
    Monika

    SvaraRadera
  5. Jag minns också det där godiset... Men jag sparade ofta av godiset för att ha senare, men till slut blev det gammalt, och då var det inte gott längre. Men det var då det... nu går det åt väldans fort :))
    Kram
    Marie

    SvaraRadera
  6. Jag kommer ihåg ettöres- och tvåöresgodiset, ryktet gick som en löpeld på skolan när det kom till kiosken. Tyckte lite synd om tant Karin som skulle stå där och räkna de små rackarns godisarna, för det blev ju stora mängder för en krona:)
    Höjden av lyx var när man fick mums-mums, oj så gott det var!!
    Härliga minnen som poppar upp tack vare er tanter:)
    Kramar♥ till er alla

    SvaraRadera
  7. Visst minns jag mitt godis.....och även barnvisan Om mamma ville ge mig en 5-öring ......då skulle jag köpa allt vad jag vill ha! Ja, den dök upp när jag såg din bild på mynt. Trevligt inlägg som vanligt/M

    SvaraRadera
  8. Hemma hos mig fick vi bara läsk vid högtidliga tillfällen, då var det fest! Jag har köpt kola för 2 öre, mycket goda! När jag var 13 år slutade jag äta godis under 1 helt år och fick då 100 kr, jag köpte en skivspelare! Kram Iréne

    SvaraRadera
  9. Ja men åhhh...nog minns man! Jag kommer ihåg när jag och en kompis fick cykla till affären och köpa smågodis för två kronor i var. Jäklar va den påsen var fullproppad. Eller när vi klippte varje godisbit i två delar för att det skulle bli dubbelt så mycket :o))
    Bryggarbilen kom även till oss. En hallonsoda fick man och vi gjorde ett hål i kapsylen med en spik och stack ner ett sugrör. Tänk va man njöt av den drickan. Läsk, var det ingen som sa då.
    Jag skulle ju kunna skriva hur mycket som helst i detta ämnet, men det får nog räcka så här. Nej förresten! Minns ni dom mörkröda tomteklubborna. Tänk va dom va goda.
    Kram från Åsa.

    SvaraRadera
  10. Jag gillade 2-kronorna. Vet inte om det var en specialpeng för något jubileum eller så för de var svåra att få tag på

    SvaraRadera
  11. Nog stod man vid kiosken och köpte sina kolor och annat, men jag vet inte om vi var rätt ensamma om att ha veckopeng för jag kan inte minnas någon trängsel där precis, haha. Och nog var de gamla pengarna betydligt finare än de vi har nu. För att inte tala om euron, de ser ut som monopolpengar!
    Jag tycker synd om dagens barn för hur ska dom kunna lära sig pengars värde när dom inte ens kan gå till banken med sina småpengar utan måste använda kort till allt??!! Inte alls bra.
    Hoppas ni får en fin vecka.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  12. Tack, tack för att ni får fart på "tantens" minnen! Så underbart att fi bli nostalgisk! Klart jag minns...Vi har idag lagt många av de gamla sedlarna som ni visar under en glasskiva som ligger på ett bord.
    Önskar er alla tre en fortsatt bra vecka.
    Vink vink från mig.
    PS: kommer ni ihåg puck glasspinnen?

    SvaraRadera
  13. När jag var ung kunde man fortfarande köpa femöres kolor, underbart goda var de tyckte jag på den tiden och man fick ju sååå många för en liten peng. Ja de måste varit utrustade med änglars tålamod kiosktanterna. Å andra sidan så känns det som man hade mer tid förr, nu skall allt ske så snabbt och så mycket skall hinnas med på så kort tid som möjligt.
    Underbart skrivet som vanligt.
    Kram på er/
    Berit

    SvaraRadera
  14. Härliga minnen! Tänk att man tyckte Pommac var gott!
    På torsdag ska jag se Jerry Williams, det är också nostalgi, han har just fyllt 70!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  15. Era vackert skrivna minnen får mig att sakna något jag inte har haft.
    Jag saknar det speciella med lördagsgodis, att få välja en läsk ur drickbacken som skulle räcka en vecka.
    Och visst var sedlarna vackrare förr.
    Kram
    Jenny

    SvaraRadera
  16. vi köpte 1-öresbitar för vår krona. Och tanten i kiosken var alltid superirriterad på oss. Nu så här efteråt kan jag förstå henne:-)

    SvaraRadera
  17. mitt stora problem när jag var barn var att jag inte tycke om läsk, alla ungar älskar ju läsk, dricker inte läsk som vuxen heller, tycker inte om när det bubblar. Men det uppvägde förmånen att ha en mor som jobbade i kiosk där allt godis fanns...minns de härliga kokosbollarna på glasfatet, ni väcker minnen till liv, tack för det, kram Irene

    SvaraRadera
  18. Tänk vad man var stolt med en liten slant på fickan o få köpa sig lite små godis! fast på min tid var det kronor som gällde! kram Jessica

    SvaraRadera
  19. Man hade det allt rätt bra ändå.....fast man fick spara :)

    SvaraRadera
  20. Hej där och tack för att Du påminner om dessa underbara stunder. Ja, så var det! Tänk va en peng var fin och en sedel likaså! Dessa stora papperslappar, som konstverk, ibland hade ju ens föräldrar en sådan.....
    Ha en bra vecka!
    Carin

    SvaraRadera
  21. Ja, vilket tålamod de måste haft, kiosktanterna, eller tobakstanterna snarare i vårt fall. Till "tobask" gick vi på lördagarna och köpte lördagsgodiset. Fem öre styck, en sån, två såna, en sån, nej förresten, en sån.....
    Mer hygeniskt än nu! Jag har väldigt svårt att äta plockgodis nu när alla går och plockar och smakar, smutsiga händer och snuviga näsor.
    Nej, nu blir det en chokladkaka om det ska vara godis.
    Läskedryck fick vi bara hos mormor, morfar, farmor och farfar.
    Då ställde min syster och jag glasen tätt intill varandra och jag som är äldst delade upp sockerdrickan, exakt lika i glasen.

    Ja, herregud vilken skillnad mot hur barnen har det nu! Bra eller dåligt? Var det bättre förr?

    Kram på Er alla tre och ha en bra vecka, sista veckan i april!
    Anncathrine

    SvaraRadera
  22. Ja tänk när man var barn... då kunde man fylla en godispåse för en femkrona! :)

    Ha det gott och tack för ett trivsamt inlägg!
    Kram♥

    SvaraRadera
  23. Ja, nog minns jag. Min gotta tant hade långa naglar med orange färgat nagellack och så vek hon ihop godispåsen så fint. Jag minns nog naglarna mest för man nådde ju inte ända upp i luckan:)

    Tefat, halsband med godis på, röd kola gelégrodor och annat hamnade i påsen. Så frågade man -hur mycket har jag kvar att handla för nu? Att hon inte blev galen:) Godiset plockade gotta tanten med en sked...så ledigt och elegant...åhh vad jag beundrade henne.

    När man handlat klart drog hon igen glasluckan...troligen för att hämta krafter, tills nästa lilla unge kom.

    Trocadero var min älsklings läsk och Champis var standardryck när man hälsade på farmor och farfar.

    Ljuva minnen...tack tant brun för det...KRAM Helena

    SvaraRadera
  24. Kommer oxå ihåg när man stod och pekade på godiset. Kunde ta en evighetstid innan man bestämt sig. Harpluttar små laktitskulor som bara kostade 1 öre gillade jag och riff som du nämde.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  25. Har oxå varit med om detta som du skriver om :) lördagen längtade man till när man fick vräka i sig godis för en hel krona, ha en fin vecka tanterna, kram VIOLAN

    SvaraRadera
  26. Åh vad jag minns! En stund i en färjekö dyker upp, vi väntade på båten som skulle ta oss till Ljusterö och pappa köpte två st mintkakor. Ni vet de där som var i staniolpapper och blå text. Syrran o jag fick dela på en och mamma o pappa delade på den andra. Kändes lyxigt gott.
    Anna

    SvaraRadera
  27. Som vanligt framkallar ni trevliga minnen hos den här tanten;) När jag började få veckopeng fick jag en krona varje lördag. Iväg till kiosken bar det med fart. (Jag var Slösa i Kamratposten och är fortfarande ;/)
    Ett- och tvåöres godis och femöres kola. De senare i hallonsmak. Som så många tidigare har nämnt, så måste kiosk"tanten" (Alla över 20 år var tanter:))ha haft en ängels tålamod! Jag handlade på Shellkiosken som var närmast mitt hem. Eller ibland på godisaffären inne i stan (Kalix) för de hade fler sorter.
    Det som, förutom godis, gjorde mig allra lyckligast var:
    Glassar; Puckstång i päronsmak och vaniljsmak. Punshglass med chokladöverdrag kom strax efter:)
    Läsk: PORTELLO!!! Hallondricka, Must och Sockerdricka.
    Var det bättre förr? På ett sätt. Det var enklare att leva, inte samma press som det är nu. Inte samma enorma utbud på allt. Man hade mer tid för varandra. Man hade framtidstro.
    Framförallt var vi ju unga då;))
    Kram kära tant Brun!!!

    SvaraRadera
  28. Vilken trevlig blogg du har! Hittade dig hos Anki (vet inte hur man länkar...)Håller med om att barndiabetes verkar öka och att det borde bero på dagens kost och sötsaksintag. Vi mådde inte dåligt av att längta till lördag, eller hur?
    // Kvinnan

    SvaraRadera
  29. Tänk vad mycket godis man fick förr för en liten peng, oh vad jag tyckte om krusbärsdricka.
    ha de gott/kram

    SvaraRadera
  30. Åh vilka minnen som dyker upp... igen!! Är ju uppvuxen hos min farmor och farfar, som hade kondis och även sålde smågodis... glasbehållare med locket innåt - inget självplock där inte! 1-öres, 2-öres och 5-öres... en sån, en sån... och en sån... :) - men jag fick ändå bara godis på lördagar och läsk det var lyx!
    Trevlig långhelg till er alla tre tanter!
    Kram

    SvaraRadera
  31. 2-öreskolor var en stor favorit liksom sockerbitarna..
    Loranga var en dricka jag gillade men jag tror inte den fanns i hela landet..
    Härliga minnen......

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  32. Åhh så gla jag blir över era "nostalgitrippar"..Visst kommer man ihåg godisintaget minsann,precis som du beskriver det..Vi fick dricka på söndagar till steken..Vi var sex barn och delade påen / barn..Men så man l-ä-n-g-t-a-d-e till varje söndag då! Åhh riff o tefat...åh det vattnas i mun på mej! Man blir lite tårögd så här på morronkvisten.Tack för att ni tar er tid till dessa inlägg! Kramis Gunilla

    SvaraRadera