GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

 Det är tant Brun som hälsar på sista veckan innan jul, antar att julstressen smygit sig på varken man vill eller inte. Nu har man uppnått den åldern där man inte har några småbarn som ska ha julklappar utan här köps det väldigt få och det är skönt, blir ett stressmoment mindre. Men det kommer väl bli annorlunda när barnbarnen anländer.

 Vi tanter skriver ju om våra minnen och alla tanterna är ju födda på 50-talet. Kom att tänka på mina jular som barn. Kommer så väl ihåg när mamma väckte mig tidigt på morgonen, tände en liten lampa och slog på radion. Radiokalendern ville man ju inte missa och när jag sökte efter info kring julkalendern så fann jag alla min kalendrar från 50- och 60-talet och tänk att jag nästan kom ihåg alla. Dessa två är från början av 60-talet. År 1960 började man dessutom sända kalendern även som tv. Då var man överlycklig för man var ju inte bortskämd med barnprogram, en kanal var ju utbudet. Tala om skillnad när det gäller utbudet för dagens barn.

 Denna man lyssnade vi på varje jul. Tror vi hade den som stenkaka, känns som man är väldigt antik alltså :) och fortfarande så får han sjunga in julen i min familj. Blir ingen jul utan Bing Crosbys skönsång.

 1959 var det premiär för Kalle och hans vänner och man var salig, tänk att få se tecknat på TV. Kalle Anka kom ju annars i brevlådan en gång i veckan:) Fortfarande är det kl 15 som gäller. Då är hela familjen samlad framför tv:n för att roas av Kalle m fl.

Vi tre tanter har varsin egen blogg där vi alla är väldigt aktiva. Därför är det svårt att hinna med och svara på alla era goa kommentarer. För att spara tid har vi valt att svara direkt på era kommentarer. Det gör vi här på vårt kommentarsfält. Om ni inte hör ifrån oss så beror det på att vi valt göra på detta sättet i fortsättningen, vi vill så gärna fortsätta med vår blogg.
Nu hoppas vi att alla får en fröjdefull jul med släkt, vänner och god mat. Det verkar ju som om hela Sverige får en vit jul:)

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR HÄLSAR VI TILL ALLA SOM BESÖKER OSS. TACK FÖR ALLA HÄRLIGA KOMMENTARER OCH ALL RESPONS SOM VI FÅR. 
Vid pennan, tant Brun 

Inför Advent och Jul.

Här kommer ett nytt inlägg från Tre Tanter i

stundande adventstider.

 

 

Nu kommer vi tanter att ha bråda dagar en lång tid framöver.

 

 

Här skall förberedas inför årets höjdpunkter

 

Advent och Jul

 

Ljusstöpningen är redan igång....

 

 

 

Här skall tvättas och bykas.

Gardiner och juldukar måste vara rena och nystrukna.

 

 

Hoppsan !

 

 

 

Här skall bakas.

 

 

 

 

Saffransbröd och goda pepparkakor är ett måste.

 

 

 

 

 

Julskinkan skall saltas

 

 

 

och lutfisken skall lutas.

 

 

 

Ja, sen återstår pyssel med julegotter och till sist

 

stora julstädningen.

 

 

Oj oj oj.....Hur skall man hinna?

Det är bäst att man börjar redan idag, så det blir någon tid över till julklappsinköpen och oj oj oj...

maken måste ut i skogen och se ut en fin gran.

 

Nu suckar man lite och tänker.....

 

Så där kunde det ha varit, för så var det förr.

 

Nu för tiden, tar vi Tanter det betydligt mycket lugnare.

Vi njuter av den vackra Advent och tar det som det kommer.

 

Det blir ju jul ändå.

 

Det kan vi vara säkra på!

 

Vi hoppas att Ni också tar det med ro.

 

 

 

Vi ses snart igen!

 

Vid pennan....Tant Grön.

 

 

 

(Bilderna i inlägget är lånade från nätet.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 



ATT LEVA I NUET...

Hej alla fina trevliga därute. Tack för alla fina kommentarer vi får. Vi blir så glada alla tre tanter.
Ja, nu är det höst på allvar och mörkret kommer tidigt om kvällarna.

Här i Tant Gredelins stad fylls affärsfönstren av julstjärnor och annat julpynt. Personligen har jag så svårt för det. Var tog längtan efter julen vägen. Allt ska tas ut i förskott och det hinner bara bli höst så ska vi längta efter jul.

Tiden rullar på så fort ändå och jag vill helst vara här och nu. Tids nog hinner vi adventspynta och sätta upp julstjärnor.

Om jag minns rätt så var det julskyltning helgen före julafton när jag var barn . Fönstren täcktes av papper och alla vi barn var så nyfikna att få se hur skyltningen skulle se ut.

Så blev det julskyltning och man gick i andakt genom byn och tittade på den fina skyltningen som pappershandlaren, järnaffären och manufakturaffären gjort. Ja, det fanns kanske några fler affärer men de har jag glömt. Lotter såldes och barnen fick godis av tomten.

Tant Gredelin sticker ut hakan lite här och kanske låter som en bakåtsträvare, men att aldrig leva i nuet skapar stress och orealistiska förväntningar. Jag menar att gå och planera jul när man knappt städat undan sommaren. Jag vägrar att påverkas av reklamen ett tag till:)

Tack för mig...det här är det som ligger Tant Gredelin närmast hjärtat idag.

Vad tycker ni? Ris eller ros spelar ingen roll:)

LIVSLÅNG KÄRLEK

 Nu är det tant Bruns tur att fatta pennan/tangenbordet :)
Tänker idag skriva om en livslång kärlek. Första gången jag mötte den var jag blott 13 år och det var på ungdomsgården i kvarteret där jag växte upp. 

 Vilken tur jag haft som fick växa upp under 60-talet då alla popband bubblade upp, både svenska som utländska. Tala om att man lyssnade på musik, dygnet runt tror jag. Man fick vara med när ett helt nytt sound slog igenom :) 
1966 vann Slam Creepers Sveriges Radios Popbandstävling.

Varje fredag och lördag var det band som uppträdde på fritidsgården och det var där jag fick träffa Slam Creepers för första gången. Tror året var 1968.
Bandet bestod utav 4 medlemmar. Sångaren var så söt och jag tyckte han sjöng som en gud med lite hes soulröst och dessutom spelade han hammondorgel. Jag var förlorad, blev störtkär i en ung pojk ifrån Vansbro. 

 Och den kärleken har kvarstått. Har följt Björn genom åren i hans karriär både som sångare, revyartist och skådespelare och måste konstatera att han har ett brett register på sin lyra :)

 Här skulle jag kunna fortsätta och rabbla upp vad han uträttat genom dessa år men tror nog att denna folkkära artist är välkänd hos de flesta utav oss.
Men visst är han en raring än idag fast han passerat 60 :)

Det var allt från mig idag, ha en fortsatt fin vecka hälsar tant Brun

 

 

Hej igen!

 

 

Här tittar Tant Grön in med ett nytt litet inlägg.

 

 

Det hände sig som så....

 att härom dagen blev min lilla bil i behov av nytt drivmedel.

Alltså, jag behövde tanka.

Mätaren hade redan passerat strecket

och en liten lampa lyste ilsket rött.

 

 

Alltså svängde jag in på bensinmacken och parkerade vid pumpen som det står 95 oktan på.

 

 

När jag står där och tankar, vandrar mina tankar tillbaka till min barndom och jag börjar minnas samtidigt som jag jämför....

 

 

Här står jag vid en bensinpump. Bredvid pumpen står en pelare med en liten skåra där jag får sticka in ett plastkort,

slå en kod och sedan tanka.

Fullt....

Stoppa in plastkortet igen, tryck fram ett kvitto och sedan... klart!

 

Tack så mycket!

 

Som på ett löpande band.

 

 

Annat var det i min barndoms dagar.

 

Där satt man i baksätet i pappas Saab.

(Ja, man satt i baksätet oavsett om man själv tyckte att man var stor nog att få sitta där fram.)

 

Det var dags att fylla bensin sa pappa. Nästan som om det vore en liten ritual.

 

Vi svängde in på macken.

PLING... sa det inne på stationen när man körde över gummislangen som låg tvärs över infarten till macken.

Det var för att biträdet skulle höra att vi var på intågande.

 

 

Esso-mack. Bild lånad på nätet. 

 

Där kom han ut i sin blå uniform med skärmmössan på svaj hälsade och frågade artigt....

Ska det vara full tank?

 

Många gånger tankades det halv tank.,

eller kanske till och med kvarts tank. Förmodligen var det väl strax innan avlöningen och man hade inte så gott om pengar.

 

På den tiden åktes det inte så mycket i onödan heller.

 

Bensinmacksbiträdet fyllde bensin, tvättade rutan och kollade oljan. Upptäcktes det att en glödlampa hade gått sönder, kunde man få den utbytt på momangen.

 

Tala om att det var en annan anda på bensinmackarna på den tiden.

 

 

Jag tittar mig omkring där jag står och tänker att det hade varit trevligt om mackarna hade sett ut så idag.

 

Så roligt det hade varit att få prata bort en stund med en trevlig man/kvinna i blå uniform och skärmmössa,

i stället för att stå där och se på den lilla rutan där hundralapp efter hundralapp äts upp på mitt stackars lilla plastkort.

 

 

Eller vad tycker ni?

 

 

På återseende kära ni!

 

 

Tant Grön.

TANT GREDELINS SOMMARLOV

Så är Tant Gredelin tillbaka från sommarlovet också. När Tant var barn tillbringade vi varje sommar i sommarstugan. Min lekkamrat hette Bossse och bodde i grannstugan. När sommarlovet började var vi alltid blyga för varandra så mammorna fick sammanföra oss:)

Tant Gredelin har egentligen aldrig lekt flicklekar, utan vi var pirater och indianer från morgon till kväll.
Vi hade uppblåsbara gummibåtar som vi rodde runt med, naturligtvis iklädda flytväst. Det var härliga tider alltid sol och värme.

En natt skulle vi sova i tält på vår gräsmatta. Pappa ordnade ett signalsystem så vi hade bara att trycka på en knapp ifall vi blev rädda. Naturligtvis blev vi det och så blev vi räddade från tältet!

Högtids stunder var när Bosses, Farbror Stig, kom i sin välpolerade mahognybåt, då stod vi på bryggan och ropade - Farbror Stig kommer - Farbror Stig kommer - Mahognyn glänste och av motorn blev det stora svall vågor.

 Farbror Stig hade inte bara en båt, han var ytterst spännande för han var purser på SAS och hade varit i Kanada och jagat björn eller om det var älg (det var tidigt sextiotal).

Så blev det utflykt med båten, Bosses mamma Tant Birgit packade  matsäck och så åkte vi mot horisonten. Gissa om vi kände oss malliga.

Ofta drack vi saft med bullar, antingen hos mig eller hos Bosse. Allt var roligt och hade ett gyllene skimmer.

Vi badade ofta med kläderna på, då letade vi upp all gammal lump som fanns i bodarna och så badade vi iklädd stora jackor och byxor.

 Föräldrarna satt på stranden och hejade på med beundrande utrop.
Så en dag blev vi äldre och helt plötsligt oöverstigligt blyga för varandra. Det var konstigt, vi vågade inte träffas eller leka.

Men mina sommarlov bestod av sol, vatten och Bosse:)

Hälsningar från Tant Gredelin

SOMMARLOVEN I SLUTET UTAV 60-TALET

 Så är tanterna här igen. Vi har haft ett skönt sommarlov och hoppas att ni haft det likaså. Nu känner man att sommaren lider mot sitt slut och kan tro att den yngre generationen tänker på morgondagen, skoldags igen. Kommer ihåg känslan. Oftast var det med blandade känslor man gick till skolans första dag på höstterminen.  När jag tänker tillbaka på mina sommarlov så är det alltid 60-talets slut som poppar upp. Beror väl på att man var ung och hade det som roligast.

  
Jag var tonåring och livet lekte. Man umgicks med kompisar och tidningar och musik var det viktigaste i livet just då :) och så killar förstås. Tänk så många man kunde vara kär i samtidigt. Det blev många Starlet som man läste. Höjdpunkten var ända det nya numret utav Bildjournalen. Det kom en gång i veckan. En ungdomstidning som var ett måste. Här höll man sig ajour när det gällde musik och mode och England var föregångslandet för oss unga.

I smyg läste man Mitt livs novell. Gillades inte av mamma. Hon tyckte dessa tidningar var allt för vågade. Men jag lånade tjejkompisarnas tidningar.  Här var det kärlek som gällde blandat med svek och tårar. Dessa tidningar blev ju extra intressanta i o m att dom var förbjudna att läsa. 

 Transistorn var med överallt. Det var tio i topp och kvällstoppen som gällde.  Tror det var på lördag kvällarna vid midnatt man kunde lyssna på radio Luxemberg. Man kunde varenda låt och hade stenhård koll på alla band och vad medlemmarna hette.

Det var minnen från den gamla goda tiden det :) Som sagt, hoppas sommaren varit skön och att ni laddat batterierna för kommande tider. Ha en fin vecka, vid pennan tant BRUN

SOMMARLOV - LÅT STÅ!

I dessa försommardagar minns Tant Grön sin första skolavslutning.

Tänk, vi hade gått ett helt år och nu skulle det bli skolavslutning och SOMMARLOV!

Tänk så pirrigt det var. Vi visste ju liksom inte vad som skulle hända denna dag.

Man kände sig förväntansfull och glad, men det var samtidigt lite sorgligt längst där inne i maggropen.

Alla var så fina i sina sommarkläder.

Jag minns att jag hade en ljusgul blommig klänning som mamma hade sytt. Vita knästrumpor och nya skor.

På morgonen, innan det var dags att cykla iväg till den lilla kyrkskolan, skulle det plockas en bukett blommor till Fröken Johansson.

Fröken Johansson, som verkligen var en fröken.

Hon var ogift och bodde i den s.k. lärarbostaden en bit ifrån skolan.

Hon fick många små buketter den dagen och hon lyste som en sol.

När alla hade samlats klassvis ute på skolgården, tågade vi in i vår lilla kyrka. Där var smyckat med björkar och blommor och luften nästan darrade av förväntan.

Vi skulle få BETYG.

Åhh vad det kändes viktigt och stort.

Efter att prästen hade talat till oss (vad han sa minns jag inte) och vi hade sjungit  Den blomstertid nu kommer, gick vi till våra klassrum där betygen delades ut.

Vi ropades upp och gick fram till katedern. Där fick vi vårt betyg i ett kuvert som det stod BETYG tryckt utanpå. Man tog fröken i hand och vi neg och bockade så artigt.

På svarta tavlan stod det skrivet SOMMARLOV LÅT STÅ!

Ute på skolgården skulle sen betygen jämföras. Vad fick Du.......? Jag fick en trea! Fniss fniss......

Det första sommarlovet hade börjat och vi cyklade hem för att byta om till shorts, linne och sandaler. 

Nu skulle det dröja en hel evighet innan man fick träffa sina klasskamrater igen.

Men, ett par av dom bodde ju nästgårds som tur var.

Sommaren hade börjat och konstigt nog var det alltid sol :o)

Minns Du din första skolavslutning?

Det skulle vara roligt om Du ville berätta lite.

Nu önskar vi Er alla många soliga och fina dagar.

Nu tänker vi Tanter att ta lite sommarledigt,

så det kommer att bli lite längre mellan inläggen.

Hoppas ni tittar in hos oss när ni har tid och lust.

Glad sommar!



PETTER OCH LOTTA PÅ KOLLO

Ack ett rå rart brev vi tanter har fått från Petter och Lotta. Farbror Blå har läst det högt för oss!

 När Petter o Lotta små Och Ingo slogs mot Floyd.
 Man gick i korta byxor. Och vissa körde Lloyd



Blå var gympaskorna Och Tarzan var idol.
 Och Petter och Lotta for på kollo och gjorde fotbollsmål.


 På natten var man ensam man längtade till mor. När dagen åter grydde Så blev man åter stor.

 Då spelande man fotboll. Och solen lyste glatt. Då stråla sol och sommar. På liten tjej och grabb.


 Ibland det kom en fröken med liten skokartong. En hälsning från Tre  Tanter. Nå´t gott var då på gång.

 Fantomen och ManDrake Och Marabou choklad. Då fick man hejdlöst frossa i godis av alla slag.

Bild från nätet.


Tant Gredelin

YABBADABBADOOOOOOOO

 Så var det min tur igen att minnas och jag blir kvar vid 60-talet, verkar som barndomsminnena är dom starkaste. Har tidigare skrivit om olika tv-program från denna tid men nu är det Fred Flintas tur :)
En amerikansk animerad tv-serie som startade sin sändning 1963 och gick på lördagskvällar. Då satt hela familjen framför tv-apparaten och alla var lika roade.

Grottfamiljerna Flinta och Granit var grannar och bästa vänner. Fred som ofta hade kort stubin var gift med Wilma som var den perfekta hemmafrun och Fred hade stor respekt för henne :)
I familjen Flinta bodde ju oxå Dino, en charmig jycke med stor personlighet.
Freds bästa vän Barney var gift med Betty som var bästa vän med Wilma. Kommer ihåg att hon var väldigt fnittrig.

 På dagarna jobbade Fred och Barney på stenkrossen och dom hade en mycket sträng boss. På kvällarna var dom ofta och spelade bowling med stenklot :)) I stort sett så levde dom som vilken modern familj men här var det stenåldersmiljön som gällde.

 Med tiden så utökades familjerna, familjen Flinta fick Pebbles och Barneys fick Bambam. 
Kommer ni ihåg att det fanns flintagodis som tablettask och att serien även kom ut som serietidning och så får man ju inte glömma Owe Törnqvist stenåldersvals om Wilma, minns ni...

Varje avsnitt avslutades med att Fred slängde ut katten för kvällen men så fort han hade stängt dörren så hoppade katten in genom fönstret. Ni ser honom på porträttet ovan :)
Vilket fall som helst skänkte denna serie många glada skratt och roade både ung och gammal.

Ha en fin vecka alla som hälsar på oss, vid pennan tant BRUN

Doftminnen

Hej igen kära läsare.

Nu tittar Tant Grön in igen och den här gången handlar det om doftminnen.

Häromdagen var jag inne i en blomsterbutik och i en vacker vas stod en bukett Liljekonvaljer. Jag kunde ju inte låta bli att stoppa dit näsan och dofta på dom underbara små blommorna

och genast kom minnen från barndomen upp i mitt huvud.

  

Lily of the valley

så hette en parfym (finns säkert fortfarande) som jag har väldigt starka minnen av. Som barn fanns det nog ingenting som jag tyckte doftade så gott som just den parfymen.

Jo, det fanns faktiskt en sak kommer ihåg nu.....

Doften av Majatvål.

Varje jul fick jag ett paket med just såna tvålar och dom hade en väldigt annorlunda mystisk doft. Undrar just om dom finns fortfarande?

  

När jag är inne på ämnet parfymer, kommer jag också att tänka på den som vi kallade tantparfymen.

När jag fyllde tretton år, alltså tonåring, fick jag just en sån flaska av en äldre dam i släkten. Hon tyckte väl att jag var mogen att börja med "luktagott" men kära nån......vad jag tyckte att den stank!

Men det sa jag ju inte förstås.

Det är roligt att doftminnas. Vissa dofter har etsat sig fast i minnet.

Till exempel lukten av don små gummitrollen med stort rufsigt hår.

Jag minns hur man "bara inte kunde" sluta. Man bara måste, lukta och lukta på dom hela tiden. Har dom den doften än idag tro?

Eller doften av alla luktsudd. Hallon, jordgubb och godislukt av alla de slag.

Minns ni doften av Vick på burk, som mamma smorde in oss med på bröstkorgen när man var förkyld. Man kunde ju inte titta nedåt för att det stack i ögonen av doften.

Till sist ett annat litet minne.

Minns ni doften av Bronzol?

Jag kan än idag känna hur det luktade när man drog ur den lilla plastpluggen i änden av röret.....

eller doften och smaken av Vademecumdroppar. När vi var barn, fick vi Vademecum på en sockerbit som fick smälta i munnen.

Det var dåtidens hjälp mot nästäppa. Mycket effektivt!

Nu skulle det vara roligt att få höra några av Era doftminnen.

När man börjar tänka efter, kommer det ju upp hur många som helst i huvudet, men det är ju vissa av dom som har fastnat extra mycket.

Ha det så bra kära ni!

Bilderna i inlägget är lånade från nätet.

GLASS I STORA LASS

Hej igen, här är Tant Gredelin vid tangetbordet. Nu är maj månad här och värmen har börjat komma. Björkarna slår ut och gräsmattorna blir grönare och grönare.


Vad passar då bättre om inte en glass?!


Den här tanten minns sitt livs första glass som igår. Det var en puck stång med päronsmak. Anledningen till att jag fick den minns jag också mycket väl. Det hade öppnats en bensinmack i byn där jag är uppvuxen och vid premiär tankningen fick man en glass.


Minns att pappa kom ut från macken och gav mig den. Papperet runt glassen var stelt och glänsande grönt, det var min allra första glass och det godaste jag smakat i mitt då 4-5 åriga liv. Kan ännu känna smaken och minnas lyckan.

När jag blev lite större kunde det hända att jag fick en krona, då pilade jag över gräsmattan till kiosken och köpte en Top Hat. Drog vördnadsfullt av det styva papperet som skyddade glassen och NJÖT! Tror t o m jag fick 25 öre tillbaka om jag minns rätt.


Sedan fanns det förstås Storstrut men den var DYR. Den stora bulliga chokladtoppen täcktes av en liten plastpåse. Minns Ni?

Så kom 70-talet och min bästis och jag gick till Konsum och köpte paket glass med tre olika smaker, päron, vanilj och jordgubb eller var det choklad? Så bad vi tanten i charken att dela paketet mitt itu. Plastskedar att äta med fick vi i kassan.

Those where the days!


Vilka var Era favoritglassar...så roligt att få minnet uppfriskat:) 


Tack för alla rara kommentarer vi tanter får! Tant Gredelin

LÖRDAGSGODIS

 Så är det dags för tant Brun att minnas, kom härom dagen att fundera över hur ens sötintag var som barn. Jämför man med dagens så får man sig en funderare, kanske inte underligt att barndiabetes ökar med dagens utbud utav godis, läsk och halvfabrikat.


Jag kommer ihåg att jag fick välja en läsk ur drickabacken och den skulle räcka en hel vecka,  drickabilen kom endast en gång i veckan. Hallon var favoriten. Krusbär och pommac var andra jag gillade. Nu poppade en till upp i minnet: Kalle Anka läsk, röd var den, kommer ihåg smaken ännu :)

 Veckopeng på lördag var det som gällde. Man sprang direkt iväg till gotta som man sa. Det var en godisbutik i kvarteret där jag växte upp. Varje lördag stod varenda unge där i kö för att få handla sin ranson som oftast var en krona. För en krona fick man 20 st smågodis. Tanten som stod bakom disken måtte ha varit utrustad men en ängels tålamod. Där stod man bakom glasdisken och pekade på en sån och en sån och en sån.

 Ni förstår när ca 50 ungar från vårt kvarter skulle genomgå samma procedur, att hon inte blev galen :)
Kommer ihåg mitt favoritgodis. Det var prickar, sockerbitar, pjastar, skruvar, tefat, fox, tuggummin som riff eller bugg och slog man på stort så slank en liten påse med jordnötter med, kostade 25 öre. Allt lades ner med tång i en fin liten papperspåse. Så samlades man på gården och jämförde godispåsen. Då var det fest :)

Under många år var det en femma som gällde som veckopeng och på den kom man inte långt. Man fick spara många veckor om man skulle gå på matiné eller köpa sig en EP eller något liknande. Oftast var spargrisen tung utav alla småmynt för det fanns ju både 1-2-5-25 och 50-öringar.

Visst är dom vackra dom gamla sedlarna ifrån 50-och 60-talet. Kommer ihåg att hundralappen var en stor sedel och tyckte den var så vacker med den fina damen.

Vilket fall som helst så var det nyttigt att få längta och själv få spara. Märks att man börjar bli gammal, för visst var det bättre förr :) ))))) 


Ha en fin vecka önskar tant BRUN

Matminnen.

Här tittar så Tant Grön in med ett litet inlägg i vårbrådskan.

Står med fräsande stekpanna och lagar en sen middag, då tankarna vandrar tillbaka i mina matminnen från förr.

Plötsligt dyker bilder och dofter upp av mat som inte längre förekommer på mitt bord.

Mat som serverades i min barndom och som jag hade mycket delade känslor inför.

 Vissa saker riktigt avskydde jag, som t.ex. levergryta och detta, i mitt tycke "monster" som stirrade ut genom glasrutan i ugnen hemma hos farmor.

Ugnstekt gädda. Hel och med otäcka ögon. Hu så hemskt!

Det fanns god tillgång på dessa i den närbelägna ån och farfar fångade alltid ett tiotal i ryschan varje vår.

Nåt som jag däremot älskade, var delikatessen sillbullar med korintsås. Nånting så otroligt gott.

Har ni inte ätit det så sök reda på ett recept och provlaga det nån gång.

I min barndom serverades det alltid någon form av dessert efter maten.

Ibland kunde det vara något så enkelt som lite rabarberkräm med mjölk, eller nyplockade hallon med grädde. Det blev väl det som årstiden hade att erbjuda.

Nåt som jag verkligen älskade var detta..

Risgrynspudding med saftsås. Tänk att det var så länge sedan jag lagade till det att jag tror att jag ska göra det nu till helgen.

Ja, så många minnen av mat dyker upp. Mat som liksom har fallit i glömska.

Jag kommer plötsligt att tänka på stångkorv...Denna grå, i mitt dåtida tycke äckliga (jag vet att man inte får säga så) korv som mamma serverade med kokt potatis och ättika.

Tur att man är vuxen och får bestämma sina maträtter själv nu!

Har du några minnen av din, barndomsmat. Berätta gärna. Det är så roligt att få ta del av andras minnen också.

Så vill jag också passa på att tacka för alla påskhälsningar vi har fått av er snälla och rara läsare.

Vi ska snart titta in hos er alla!

GLAD PÅSK

Med dessa gamla vykort...

Samt en liten bild av oss..

foto från nätet.

Önskar vi Tre Tanter Er kära läsare en riktigt Glad Påsk!