Här tittar så Tant Grön in med ett litet inlägg i vårbrådskan.
Står med fräsande stekpanna och lagar en sen middag, då tankarna vandrar tillbaka i mina matminnen från förr.
Plötsligt dyker bilder och dofter upp av mat som inte längre förekommer på mitt bord.
Mat som serverades i min barndom och som jag hade mycket delade känslor inför.
Vissa saker riktigt avskydde jag, som t.ex. levergryta och detta, i mitt tycke "monster" som stirrade ut genom glasrutan i ugnen hemma hos farmor.
Ugnstekt gädda. Hel och med otäcka ögon. Hu så hemskt!
Det fanns god tillgång på dessa i den närbelägna ån och farfar fångade alltid ett tiotal i ryschan varje vår.
Nåt som jag däremot älskade, var delikatessen sillbullar med korintsås. Nånting så otroligt gott.
Har ni inte ätit det så sök reda på ett recept och provlaga det nån gång.
I min barndom serverades det alltid någon form av dessert efter maten.
Ibland kunde det vara något så enkelt som lite rabarberkräm med mjölk, eller nyplockade hallon med grädde. Det blev väl det som årstiden hade att erbjuda.
Nåt som jag verkligen älskade var detta..
Risgrynspudding med saftsås. Tänk att det var så länge sedan jag lagade till det att jag tror att jag ska göra det nu till helgen.
Ja, så många minnen av mat dyker upp. Mat som liksom har fallit i glömska.
Jag kommer plötsligt att tänka på stångkorv...Denna grå, i mitt dåtida tycke äckliga (jag vet att man inte får säga så) korv som mamma serverade med kokt potatis och ättika.
Tur att man är vuxen och får bestämma sina maträtter själv nu!
Har du några minnen av din, barndomsmat. Berätta gärna. Det är så roligt att få ta del av andras minnen också.
Så vill jag också passa på att tacka för alla påskhälsningar vi har fått av er snälla och rara läsare.
Vi ska snart titta in hos er alla!
