Så är det dags för tant Brun att minnas, kom härom dagen att fundera över hur ens sötintag var som barn. Jämför man med dagens så får man sig en funderare, kanske inte underligt att barndiabetes ökar med dagens utbud utav godis, läsk och halvfabrikat.
Jag kommer ihåg att jag fick välja en läsk ur drickabacken och den skulle räcka en hel vecka, drickabilen kom endast en gång i veckan. Hallon var favoriten. Krusbär och pommac var andra jag gillade. Nu poppade en till upp i minnet: Kalle Anka läsk, röd var den, kommer ihåg smaken ännu :)
Veckopeng på lördag var det som gällde. Man sprang direkt iväg till gotta som man sa. Det var en godisbutik i kvarteret där jag växte upp. Varje lördag stod varenda unge där i kö för att få handla sin ranson som oftast var en krona. För en krona fick man 20 st smågodis. Tanten som stod bakom disken måtte ha varit utrustad men en ängels tålamod. Där stod man bakom glasdisken och pekade på en sån och en sån och en sån.
Ni förstår när ca 50 ungar från vårt kvarter skulle genomgå samma procedur, att hon inte blev galen :)
Kommer ihåg mitt favoritgodis. Det var prickar, sockerbitar, pjastar, skruvar, tefat, fox, tuggummin som riff eller bugg och slog man på stort så slank en liten påse med jordnötter med, kostade 25 öre. Allt lades ner med tång i en fin liten papperspåse. Så samlades man på gården och jämförde godispåsen. Då var det fest :)
Under många år var det en femma som gällde som veckopeng och på den kom man inte långt. Man fick spara många veckor om man skulle gå på matiné eller köpa sig en EP eller något liknande. Oftast var spargrisen tung utav alla småmynt för det fanns ju både 1-2-5-25 och 50-öringar.
Visst är dom vackra dom gamla sedlarna ifrån 50-och 60-talet. Kommer ihåg att hundralappen var en stor sedel och tyckte den var så vacker med den fina damen.
Vilket fall som helst så var det nyttigt att få längta och själv få spara. Märks att man börjar bli gammal, för visst var det bättre förr :) )))))
Ha en fin vecka önskar tant BRUN
