onsdag 24 oktober 2012

ATT LEVA I NUET...

Hej alla fina trevliga därute. Tack för alla fina kommentarer vi får. Vi blir så glada alla tre tanter.
Ja, nu är det höst på allvar och mörkret kommer tidigt om kvällarna.


Här i Tant Gredelins stad fylls affärsfönstren av julstjärnor och annat julpynt. Personligen har jag så svårt för det. Var tog längtan efter julen vägen. Allt ska tas ut i förskott och det hinner bara bli höst så ska vi längta efter jul.


Tiden rullar på så fort ändå och jag vill helst vara här och nu. Tids nog hinner vi adventspynta och sätta upp julstjärnor.

Om jag minns rätt så var det julskyltning helgen före julafton när jag var barn . Fönstren täcktes av papper och alla vi barn var så nyfikna att få se hur skyltningen skulle se ut.


Så blev det julskyltning och man gick i andakt genom byn och tittade på den fina skyltningen som pappershandlaren, järnaffären och manufakturaffären gjort. Ja, det fanns kanske några fler affärer men de har jag glömt. Lotter såldes och barnen fick godis av tomten.



Tant Gredelin sticker ut hakan lite här och kanske låter som en bakåtsträvare, men att aldrig leva i nuet skapar stress och orealistiska förväntningar. Jag menar att gå och planera jul när man knappt städat undan sommaren. Jag vägrar att påverkas av reklamen ett tag till:)

Tack för mig...det här är det som ligger Tant Gredelin närmast hjärtat idag.

Vad tycker ni? Ris eller ros spelar ingen roll:)


tisdag 2 oktober 2012

LIVSLÅNG KÄRLEK

 Nu är det tant Bruns tur att fatta pennan/tangenbordet :)
Tänker idag skriva om en livslång kärlek. Första gången jag mötte den var jag blott 13 år och det var på ungdomsgården i kvarteret där jag växte upp. 



 Vilken tur jag haft som fick växa upp under 60-talet då alla popband bubblade upp, både svenska som utländska. Tala om att man lyssnade på musik, dygnet runt tror jag. Man fick vara med när ett helt nytt sound slog igenom :) 
1966 vann Slam Creepers Sveriges Radios Popbandstävling.

Varje fredag och lördag var det band som uppträdde på fritidsgården och det var där jag fick träffa Slam Creepers för första gången. Tror året var 1968.
Bandet bestod utav 4 medlemmar. Sångaren var så söt och jag tyckte han sjöng som en gud med lite hes soulröst och dessutom spelade han hammondorgel. Jag var förlorad, blev störtkär i en ung pojk ifrån Vansbro. 




 Och den kärleken har kvarstått. Har följt Björn genom åren i hans karriär både som sångare, revyartist och skådespelare och måste konstatera att han har ett brett register på sin lyra :)




 Här skulle jag kunna fortsätta och rabbla upp vad han uträttat genom dessa år men tror nog att denna folkkära artist är välkänd hos de flesta utav oss.
Men visst är han en raring än idag fast han passerat 60 :)





Det var allt från mig idag, ha en fortsatt fin vecka hälsar tant Brun