LÖRDAGSGODIS

 Så är det dags för tant Brun att minnas, kom härom dagen att fundera över hur ens sötintag var som barn. Jämför man med dagens så får man sig en funderare, kanske inte underligt att barndiabetes ökar med dagens utbud utav godis, läsk och halvfabrikat.


Jag kommer ihåg att jag fick välja en läsk ur drickabacken och den skulle räcka en hel vecka,  drickabilen kom endast en gång i veckan. Hallon var favoriten. Krusbär och pommac var andra jag gillade. Nu poppade en till upp i minnet: Kalle Anka läsk, röd var den, kommer ihåg smaken ännu :)

 Veckopeng på lördag var det som gällde. Man sprang direkt iväg till gotta som man sa. Det var en godisbutik i kvarteret där jag växte upp. Varje lördag stod varenda unge där i kö för att få handla sin ranson som oftast var en krona. För en krona fick man 20 st smågodis. Tanten som stod bakom disken måtte ha varit utrustad men en ängels tålamod. Där stod man bakom glasdisken och pekade på en sån och en sån och en sån.

 Ni förstår när ca 50 ungar från vårt kvarter skulle genomgå samma procedur, att hon inte blev galen :)
Kommer ihåg mitt favoritgodis. Det var prickar, sockerbitar, pjastar, skruvar, tefat, fox, tuggummin som riff eller bugg och slog man på stort så slank en liten påse med jordnötter med, kostade 25 öre. Allt lades ner med tång i en fin liten papperspåse. Så samlades man på gården och jämförde godispåsen. Då var det fest :)

Under många år var det en femma som gällde som veckopeng och på den kom man inte långt. Man fick spara många veckor om man skulle gå på matiné eller köpa sig en EP eller något liknande. Oftast var spargrisen tung utav alla småmynt för det fanns ju både 1-2-5-25 och 50-öringar.

Visst är dom vackra dom gamla sedlarna ifrån 50-och 60-talet. Kommer ihåg att hundralappen var en stor sedel och tyckte den var så vacker med den fina damen.

Vilket fall som helst så var det nyttigt att få längta och själv få spara. Märks att man börjar bli gammal, för visst var det bättre förr :) ))))) 


Ha en fin vecka önskar tant BRUN

Matminnen.

Här tittar så Tant Grön in med ett litet inlägg i vårbrådskan.

Står med fräsande stekpanna och lagar en sen middag, då tankarna vandrar tillbaka i mina matminnen från förr.

Plötsligt dyker bilder och dofter upp av mat som inte längre förekommer på mitt bord.

Mat som serverades i min barndom och som jag hade mycket delade känslor inför.

 Vissa saker riktigt avskydde jag, som t.ex. levergryta och detta, i mitt tycke "monster" som stirrade ut genom glasrutan i ugnen hemma hos farmor.

Ugnstekt gädda. Hel och med otäcka ögon. Hu så hemskt!

Det fanns god tillgång på dessa i den närbelägna ån och farfar fångade alltid ett tiotal i ryschan varje vår.

Nåt som jag däremot älskade, var delikatessen sillbullar med korintsås. Nånting så otroligt gott.

Har ni inte ätit det så sök reda på ett recept och provlaga det nån gång.

I min barndom serverades det alltid någon form av dessert efter maten.

Ibland kunde det vara något så enkelt som lite rabarberkräm med mjölk, eller nyplockade hallon med grädde. Det blev väl det som årstiden hade att erbjuda.

Nåt som jag verkligen älskade var detta..

Risgrynspudding med saftsås. Tänk att det var så länge sedan jag lagade till det att jag tror att jag ska göra det nu till helgen.

Ja, så många minnen av mat dyker upp. Mat som liksom har fallit i glömska.

Jag kommer plötsligt att tänka på stångkorv...Denna grå, i mitt dåtida tycke äckliga (jag vet att man inte får säga så) korv som mamma serverade med kokt potatis och ättika.

Tur att man är vuxen och får bestämma sina maträtter själv nu!

Har du några minnen av din, barndomsmat. Berätta gärna. Det är så roligt att få ta del av andras minnen också.

Så vill jag också passa på att tacka för alla påskhälsningar vi har fått av er snälla och rara läsare.

Vi ska snart titta in hos er alla!

GLAD PÅSK

Med dessa gamla vykort...

Samt en liten bild av oss..

foto från nätet.

Önskar vi Tre Tanter Er kära läsare en riktigt Glad Påsk!

BRÖDERNA BRÖDERNA BRÖDERNA BRÖDERNA CARTWRIGHT

 Idag är det tant Bruns tur att skriva och jag tänker fortsätta med minnenas television. Vi tre tanter är alla födda på 50-talet men jag är några år äldre än dom andra och för mig var den första stora västernserien bröderna Cartwright eller Bonanza som den hette.
Kommer ni ihåg bilden ovan, varje avsnitt startade med denna brinnande karta ihop med sången om bröderna.

 I Sverige började den sändas 1959 och gissa om svenska folket satt fastklistrade vid tv-apparaten :) och även jag, Gud vad jag var kär i little Joe. Han var nog min första stora kärlek i mitt 5-åriga liv och nog var han söt alltid.
Pappa Ben var änkling med tre vuxna söner och bodde på ranchen Pondarosa och försvarade sin ranch ihop med sina tre söner. Den äldsta brodern var den stiliga Adam. Han var manlig och både tuff och snygg.

Så hade vi då Hoss som alltid var glad och go och rund. Kommer ihåg att han var superstark :)

 Sist men inte minst, lillebror little Joe, ni ser ju själva så himla söt han var. Alla tjejer var ju dökära i honom. Kommer ihåg att han åkte folkparkerna runt och tjusade alla tonårstjejer och hade ett par hits.

 Denna serie spelades in mellan 1959-1973, 430 avsnitt, helt otroligt. I Sverige skapade denna serie en stor debatt. Man fasade sig över hur barn och ungdom skulle påverkas utav allt pang pang, hej och hå säger jag, tänk vad barn utsätts för idag. Kommer ihåg att Elvis också klassades som en farsot med sin dansstil och långa hår.

Vem gillade ni utav bröderna, det stod ju mellan Adam och Little Joe, tyvärr var ingen kär i snälla och goa Hoss :) Kommer ni ihåg texten på låten...bröderna bröderna bröderna bröderna Cartwright...
Vilket fall som helst, en succé blev den och minnena lever kvar. Kan tala om att det är så himla roligt att skriva om alla minnen. När man sätter igång och ska få ner orden så väcks fler och fler minnen, härligt :)

Vid pennan tant BRUN

Åhh så kära vi var......

Eller hur Tjejer!!

Så här gick man och småsjöng.......

......Blicken blir stirrig,

jag känner mig virrig, var gång jag ser High Chaparral.....

Maaaanoliiiito....

när jag ser Manolito..

♥

Ni minns väl låten va.......den som Lill-Babs sjöng om allas vår stora idol

Manolito Montoya.

Åh vilket leende, vilket beteende...

Han var ju den store idolen för många flickor då på 60-talet och det kunde väl knappast finnas någon som var charmigare än denne Cowboy.

Serien High Chaparral spelades in mellan 1967 och 1971 och utspelade sig på 1870-talet i Arizona i USA.

Den handlade om familjen Cannon som drev ranchen High Chaparral.

Förutom denne charmör med verkade även bl.a.

Big John Cannon

spelad av Leif Erickson.

Buck Cannon

spelad av Cameron Mitchell.

Viktoria Cannon

spelad av Linda Cristal.

Sist och även minst...eller rättare sagt yngst, var

Blue

med dom vackraste blå ögon man någonsin hade skådat...

 eller Billy Blue Cannon som han hette i serien.

Han spelades av Mark Slade.

Har ni några minnen av denna Westernserie eller kanske ni till och med kommer ihåg Bröderna Cartwright...

En härlig tid var det i alla fall. Serierna var nog lite "mildare" på

den tiden. Eller vad tycker Ni? 

Ha en fin vårvecka nu alla våra kära läsare!

Vid pennan denna gång satt Tant Grön.

Bilderna i detta inlägg är lånade från Internet.

MANUFAKTUR AFFÄREN

Tack för alla rara kommentarer som vi tanter får. De glädjer oss enormt ska ni veta!

Idag är det Tant Gredelin som minns tillbaka. Kommer ihåg när mamma tog mig i handen och gick till manufaktur handeln, då var det dags för något nytt i klädväg.

I manufaktur handeln som låg granne med mataffären. Jobbade Tant Doris och Tant Ing-Marie, åtminstone minns jag de två bäst. De hade långa lackerade naglar i rött eller brandgult. Stora håruppsättningar och jag ville också jobba i manufaktur affär när jag blev stor.

 Ovan ett nattlinne som påminner om ett rosa jag hade. Minns att mönstren hade något prassligt papper runt om samt att det var roligt att få välja ut ett mönster. 

Ett sådant här set med tröja och mössa hade jag. Tack och lov slapp jag de stickade pantalongerna. Minns att mössan var så baktung p.g.a den stora tofsen. När det blev vår då skulle man ha tröja utomhus, åtminstone var det så hos oss.

En sådan här mössa hade jag också fast i angora. Den var turkos, mjuk och skön. Den gillade jag skarpt. Annars är jag ingen vän av mössor, troligen för att de antingen var för baktunga eller så åkte de ner över ögonen

Så här minns jag alla små "bäbysar" . I stickade små kläder i alla möjliga pastellfärger. Tror att man alltid var säker på om det var en pojke eller flicka, det var liksom färgen som avgjorde.

Tant Gredelin kan fortfarande se manufaktur handeln framför sig. Hyllorn med små fack för garn. Disken som var gjord av glas så man kunde se varorna i lådorna under. Där fanns var allt ifrån tjocka strumpbyxor till söta små spetsnäsdukar.  Tant Gredelin älskade att gå dit!

Tack för mig Tant Gredelin

MODEIKONEN AUDREY HEPBURN

 Idag är det tant Brun som fattat pennan, tänker presentera 50-talets modeikon och hon står sig än idag
Kommer väl ihåg filmen hon slog igenom i: En prinsessa på vift, åkte omkring på sin vespa och jag tror det var Gregory Peck som hon spelade emot
Hade en trådsmal getingmidja, långa ben och så ett kortklippt mörk hår och så var hon ju supersnygg

 Hon vann faktiskt en Oscars med denna film, fick statyetten för bästa kvinnliga huvudroll och fortsatte att spela in många filmer
Hennes mor var baronessa och Audrey växte upp England, Belgien och Nederländerna och det var där hon fick vara med om svåra bombningar under kriget
Efter kriget flyttade hon med sin mor till London för att jobba som fotomodell och aktris och inte visste jag att hon under 40-talet var anställd som dansare vid Malmö-baletten

 Älskar dessa svartvita fotografier, det finns så vackra bilder på denna svala skönhet och visst stod hon för THE NEW LOOK med sin getingsmala midja och betonande byst
Still going strong, modet varierar men hon dyker upp med jämna mellanrum, under många år har t e x ballerinaskor varit moderna

Denna modeikon dog i cancer 1993, endast 64 år gammal, sista åren i sitt liv var hon UNICEF-ambassadör
 

Än idag fängslar hon världen med sin skönhet och stil, det var allt för mig, hoppas ni gillade mitt kvinnoporträtt ifrån 50-talet, ha en bra vecka

Vid pennan TANT BRUN