onsdag 29 februari 2012

Lekfullt.

Här kommer tant Grön med veckans inlägg. Ett inlägg som kan locka fram våra lekfulla minnen.

Och så vill jag bara påminna er alla tanter där ute. Är ni inte gifta? Då kan ni ju passa på att fria idag. Det är skottdagen och då får vi Tanter chansen att fria till våra utvalda.♥
Fast....Det kan vi säkert göra vilken dag på året som helst om vi vill :o)

Har ni hunnit få några vårkänslor än?

Minns ni.... när vi var barn var det ju den här tiden på året som hopprepen fick följa med till skolan. Tänk vad man hoppade. Det var dom vanliga korta hopprepen, eller också hoppade vi långrep eller till och med dubbelrep och då fick alla turas om att sno.
Hopprep och Twist var det nog mest flickor som sysslade med.
Men att spela kula däremot, sysslade både pojkar och flickor med i vår skola.


Jag minns hur vi om kvällarna, gjöt tennsoldater i grannens källare. En del målade vi, men dom flesta fick bara vara blanka.

Det sägs att dagens barn har i genomsnitt tvåhundrafemtio leksaker. Annat var det förr!
En gammal klyscha kanske, men jag tror att det var bättre på så sätt att vi var mer rädda om våra saker. Dels för att vi hade fått längta och kanske tjata innan vi äntligen fick det vi ville ha, men även för att det kanske inte fanns pengar till att köpa nytt för om man gjorde sönder sina saker.


Bokmärken var en annan sak som jag minns från lågstadietiden. Vi hade skrivböcker där vi vikte bladen dubbla och stoppade in bokmärken i facken som bildades. Sen bytte vi märken med varandra genom att en kamrat stoppade ner ett av sina märken mellan sidorna i min bok och det märke som låg i det facket var bortbytt.
Gjorde ni också på det sättet, eller  hade ni andra klurigheter för er ?

Längre upp i åldrarna byttes bokmärkessamlandet ut mot filmstjärnor som vi har skrivit en del om tidigare här i bloggen.


Där förekom ju också byteshandel. Ibland kunde man byta en "jättefin" mot två "halvbra", eller tvärt om.

När vi var lite yngre, var det andra leksaker som gällde.Tänk va glad man blev när man ibland fick det som man så hett hade önskat sig.
Mina kära Nalle fick jag när jag var bara två år. Jag hade bara en nalle och jag älskade den över allt annat. Den är nött och pälsen är avskavd, men jag skulle aldrig komma på tanken att kasta den.
Så minns jag julen då jag var fem år.Ett stort avlångt paket låg under granen och tänk....det var just till Mig!
Den dagen var den längsta dagen i mitt femåriga liv. Men till slut blev det kväll och klapparna delades ut och där låg den....


Min alldeles egna docka! Åh vad jag var glad. Denna docka följde mig sen genom hela min barndom och var den enda "riktiga" docka jag hade. Den var aldrig en han eller en hon och den fick aldrig nåt namn, men åhh vad jag älskade denna docka som jag fortfarande har kvar.
Jag antar att det är flera av Er som hade/har en likadan docka. Just den här sorten var ju vanlig i början av 60-talet.



Många flickors stora dröm var att få ett dockskåp. Jag minns att jag önskade mig ett, men jag fick aldrig nåt. Några av mina kamrater hade dockskåp och jag vet att jag var väldigt avundsjuk på dom.

Lekstuga var snudd på lyx på den tiden. Men jag hade en kamrat som hade en sån och det var som en dröm att få leka i den när vi träffades.

Oj, så många roliga leksaker som dyker upp i minnet när jag funderar en stund.

Minns ni plåtsnurrorna?

Jag kommer ihåg att den gav ifrån sig ett konstigt ljud när man fick upp den i riktigt hög fart.
Undar just om såna säljs fortfarande?

Så hade vi ju Kaleidiskopet.
Man kikade in och vred varv efter varv och dom vackraste mönster bildades där inne .



Och tänk när vi barn fick vår första Wiewmaster. Det var ju som att titta in i en annan värld.

Det konstiga var bara att vi alltid lyckades slarva bort bildskivorna på nåt sätt, eller så blev dom vikta så att dom inte fungerade för det. Vi var många syskon som skulle samsas om sakerna.

Sen minns jag en pytteliten sak, men den var väldigt poppis. (Det kanske den är fortfarande. Jag vet inte.....)
Men det var den lilla PEZ.


Tabletterna såg ut som små tvålar och smakade lite syrligt.


Jag tror faktiskt att alla hade en och man skulle ju ha "rätt" huvud på den för att var "inne" . Nu ska man ha "rätt" mobil/spel eller "rätt" kläder. Vilken skillnad va!



Sen, när man blev lite äldre.....ja, så där en åtta tio år, då var det Barbiedockorna som var det enda rätta.


Jag kommer ihåg att vi jämförde vems docka som var snyggast och vem som hade dom finaste frisyrerna och häftigaste kläderna. Hade man otur, kunde man ha fått en sån docka som inte hade nåt hår uppe på huvudet. Bara en krans runt om liksom. Då var man tvungen att alltid ha hästsvansfrisyr på den.  Bläää...inte kul!


Ja, tänk vilka minnen som vaknar till liv när man börjar tänka tillbaka.

Vad har Ni för minnen när det gäller era leksaker.
Det skulle vara roligt att höra!

Tre Tanter önskar er en fin start på vårmånaden Mars!



Vissa av bilderna i inlägget är lånade från nätet.




32 kommentarer:

  1. Hej!

    Tack för ett underbart inlägg!

    Allt, precis allt! I detta inlägg stämmer in på min egen uppväxt. Vi samlade även på klippdockor. Dessa lade vi också in i såna vikta fickor som du beskriver. Till dessa ritade vi även egna kläder som klipptes ut och samlades på. Då, drömde jag om att bli kläd-designer. Den ena efter den andra vackra klänningen skapades :o)

    Jag vet också att jag sydde en egen tygpåse till mina stenkulor. Sedan kom glaskulorna med sina vackra motiv och spännande färger.

    Min första Barbie fick jag av min moster när jag bodde hos henne under en sommar. Det var en Barbie med olika peruker. Den inhandlades i lanthandeln i den lilla byn där min moster bodde. Jag minns än idag hur jag nästan inte kunde andas för att jag var så överväldigad över att jag skulle få denna helt otroliga docka :o)

    Tyvärr så har jag bara minnena kvar av min slitna nalle, blund-docka och barbie. Jag är äldst och min mindre syskon fortsatte sedan att leka med dessa till de inte var något kvar att spara. Men minnena och den glädje och tacksamhet man kände för leksakerna finns kvar :o)

    Tack underbara Tanter!

    Kram
    Monika

    SvaraRadera
  2. Åhh va roligt! Vissa av dess saker hade jag faktiskt glömt. En sån där plåtsnurra hade vi. Den var röd och spelade på nåt sätt. Så minns jag den där plattan med hönor som pickade om man svägde den runt. Men såna finns visst fortfarande.
    Klippdockor var oxå en sak som jag lekte mycket med. Min mormor prenumererade på Hemmets veckotidning och där fanns klippdockor, eller pappersdockor som vi kallade dom. Mormor hjälpte mig att klistra dom på hårdare papper och sedan klippa ut kläder och skor som hörde till. Jag har för mig att dockorna föreställde dåtida kändisar.
    Jag har oxå mina dockor och kvar. Jag har bara bröder, så mina dockor var inte så intressanta när det gällde att ärva leksaker av varann. Det är nog tack vare det som har dom har bevarats.
    Å det där med hopprep....suck! Jag tror jag ska gå ut och hoppa lite så fort isen försvinner från gården ;o))

    Tack kära tanterna för att ni håller våra minnen vid liv!
    En varm kram från Åsa.

    SvaraRadera
  3. Jaa men va kul att få återuppleva dessa minnen i huvudet! Ni har så rätt om att det VAR bättre förr i mångt och mycket! Men det kan ju inte våra barn hjälpa nu heller eller barnbarnen,tyvärr...
    Mamma hade skickat efter en barbiedocka o den KOM ju aldrig med postbärarn..Det var på sommarlovet så jag satt fastklistrad i fönstret ute på landet o bara väntade o väntade...Sen den dan han körde fram på gården spå trodde jag hjärtat skulle hoppa ur min lilla 7 åriga kropp!! Glömmer aldrig det1 O inte twiat o hopprep o kula..Blir nästan rörd när man får uppleva minnena igen tack vare er..♥ Kram o tack / Gunilla

    SvaraRadera
  4. Minns så väl!!!
    Tack för dom fina bildern!
    Njut Dagen
    Kramar Kathrine

    SvaraRadera
  5. Åh, jag får nästan hjärtsnörp...gamla minnen som verkligen får upp pulsen. Skulle kunna skriva en kommentar på flera sidor, men det är det nog ingen som vill läsa... Tänk, jag har kvar både min randiga kulpåse, med kulor, och mina bokmärken i samma handskask som när jag var barn. Filmstjärnorna minns jag, bla John Wayne som var en favorit, pappa och jag gillade att se westernfilmer... Mina nallar och en del av dockorna samsas med mig i mitt syrum. Barbie fick mina döttrar låna, med både orginalask och ställning, men tyvärr var dom inte lika rädda om sakerna som jag var. Dockskåpet med belysning och egenvävda och knutna mattor, möbler och allt finns också kvar. Ja vilka minnen...Tack för att Ni tar upp det här...det är bra att få minnas:)

    kram lisamaja

    SvaraRadera
  6. Precis såna saker hade jag också, bara det att jag glömt bort det!! Dockan finns dock kvar, Britta heter hon och jag fick den på ett-årsdagen!
    Kram Barbro

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tar mig verkligen tillbaka i tiden. Jag är född -45 så någon Barbiedocka blev det inte för mig....då var det tvåbenta levande som gällde.....men jag växte upp i ett hyreshus på 50-talet och du påminde mig just om "stoppboken", så kallade vi den. Vi barn träffades i trappan (leka inne hos varandra på kvällen var det inte tal om) och där passade det utmärkt att pyssla med att byta bokmärken.....hade en jättefin celloiddocka som tyvärr "sprack" sönder för några år sedan och jag fick slänga den....härlig minnen!/M

      Radera
  7. Alla saker är nog uppräknade här, tror jag.
    Minns i alla fall mest mitt dockskåp som morfar byggt, med belysning och fina möbler från Buttericks i Stockholm. Minns också min kära lillasyster som tillbringade en kväll i hämndens tecken, pga nåt jag gjort eller sagt, eller inte, med att bryta av alla benen på samliga möbler i huset. Men man får inte slå sin lillasyster, så jag brukar påminna henne om denna hemska sak. Ofta och gärna, för att ge henne dåligt samvete. Femti år senare...typ. Då brukar hon stå för fikat, ha ha.
    Kram på er
    elsamarianne

    SvaraRadera
  8. Jag "var med om" allt, förutom det där med kulorna. Vi var ett gäng som däremot hoppade hage, twist och hopprep.
    Men det roligaste jag visste var det där med skrivboken som man vek och därigenom bytte till sig andra bokmärken och filmstjärnor:)
    Åh...ljuva nostalgi, att läsa er blogg är som att återuppleva barn- och ungdomstiden. TACK♥ för det!
    Kram♥

    SvaraRadera
  9. Vilken härlig nostalgitripp och underbart inlägg. Visst minns man alla de här leksakern och exakt en sådan docka hade jag...den hette Gunnar som min pappa. Hopprep och twist, så kul man hade på rasterna i skolan. Undrar om barnen idag hoppar hopprep eller twist.
    Ha en fortsatt fin vecka
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  10. Hej Tant Grön. Jag kommer ihåg det mesta men speciellt Wiewmastern, det var som att hamna i en annan värld. Det gjorde jag också för min favoritskiva visade bilder från Amalfi kusten i Italien. Städerna var byggda på terrasser och på avsatserna stod små söta barn. Jag var både fascinerad och skrämd, hur vågade barnen stå där!

    Sedan hade jag min kära Nalle, lekte aldrig med dockor. Jo, mina föräldrar köpte en stor docka som skulle heta Katarina men jag tyckte aldrig om henne:)

    Tack för fina minnen...KRAM Helena

    SvaraRadera
  11. Å ett stort Tack till er Tre Tanter! En helt underbar blogg, allt stämmer så vi är väl jämngammla kan jag tro ;)! Jag lekte mycket med klippdocker, å Furstefamiljen i Monaco var favoriten och jag ritade egna kläder till dom!! Kram Iréne

    SvaraRadera
  12. Man har lite minnen från nästan allt du skriver om. Klippdockorna klistrade man upp på lite hårdare papper så dom höll när man lekte med dom. Mitt dockskåp tog min storebror av taket på och hade som nerförsbacke till sina småbilar kommer jag ihåg (Då blev jag arg). Kommer ihåg att man vek ihop ett papper, som man målade i olika färger och skrev lite text oxå. Sedan satt man detta på sina fingrar och bad någon säga en färg och ett nummer.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  13. Ni är för underbara som tar oss med på denna tidsresa lite då och då:)
    Känner igen allt i inlägget. Det enda jag inte hade var en Barbiedocka (var 11 år och för gammal tyckte min mamma) och ett Dockskåp. (tjatade mig gul och blå men fick inget, var nog för dyrt)
    Allt det där andra har Jag haft och gjort: Klippdockor bara älskade jag! Hoppa twist och hage var jätteroligt! Byta filmisar/bokmärken likaså. (Fast vi vek sidorna i trekanter så inte bokmärkena skulle ramla ur:)) Dockan....Hade en nästan likadan och en ljusblå dockvagn med fjädring och det var ren lycka!!!
    Ja det var länge sedan men blir så märkligt levande när ni skriver och påminner om den tiden! Kan tom känna doften av bokmärkena när de var nya!
    Än en gång tack!
    Kramar till er alla 3 ♥

    SvaraRadera
  14. HEJ!'Vilka minnen ni väcker till liv, det är som om det var jag själv som skrivit detta inlägg , för PRECIS så var det.
    Ha det fint!
    KRAM
    Eva

    SvaraRadera
  15. från början minns jag att vi kallade Barbie för "mannekängdocka", inte för Barbie. Fantastiskt att ni kommer ihåg alla dessa saker. Jag samlade på tablettaskar (tomma) och annat godis och sen lekte jag affär. Hur kul som helst. Kram

    SvaraRadera
  16. Ååå nog hade jag bokmärken alltid , tre fulla telefonkataloger som var vikta som ni beskriver. Jag sparade dem till mina barn för jag älskade dem och leket med dem ofta, bytte kläder på dem och ritade egna. Men ingen av mina flickor har alls tyckt att det var lika skoj, min äldsta hade dem ett litet tag och bytte med sina kompisar min yngsta tjej har inte bryt sig om dem alls. Kändes lite snopet, men världen förändras varje dag och det är ju bara att hänga med antar jag:)
    Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  17. Oj vad man minns av ert inlägg! Det är som en minnenas symfoni.
    Gift är jag ju redan så det får jag skippa, frieriet alltså ;)
    Sov gott,
    Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
  18. Hade alla saker Ni räknar upp. Min nalle "brummade" när man vände på honom. Men, en dag slutade han att brumma och mamma tog en strumpsticka och stack i magen på nallen, sedan brummade han igen. Hade en sådan Barbie som Du beskriver utan hår uppe på huvudet, alltid svans eller knut. Vet att jag och min bästa vän stack olikfärgade knappnålar i öronen på Barbie, för att byta örhängen....Min favorit filmstjärna var Birgitte Bardot( stavningen har jag glömt). Hade massor av henne, även Gina Lollobrigida. Ja vilka tider, blir alldeles nostalgisk. Men, jag hade även en docka som kallades "Peggidocka", en mindre variant som såg ut som en lockig flicka.
    Kram till Er från Tummelisa

    SvaraRadera
  19. Nu är det tredje gången jag försöker skriva till Er. Jag bara kastas ut?? Jo Era minne triggar igång mina med.Vi hade något med som hette Bollgraden,man kasta boll mot en vägg och gjorde lyror bakom ryggen,under benen osv-Sen lärde min Mormor mig att hoppa Sotarhagen, det var 1936-37 Hon hade så långa fötter och några liknande gymnastkskor,man skulle kasta sten i rutor och hoppa efter den.Långrep hoppade vi då fick vi binda fast repet i stupröret eftersom vi bara var två som lekte. Tack för Er trevliga blogg

    SvaraRadera
  20. Åhh, så roligt att bli påmind om alla leksaker och lekar från barndomen!
    Just det där med avlång kartong under granen, precis det minnet har jag också, ojoj, vad man höll tummarna och hoppades, kunde knappt sova! Och lyckan sedan när det var en docka!
    Hoppade twist, hopprep och bytte bokmärken roade vi oss också med, både på rasterna och hemma.
    Exakt ett sådant Lundby dockskåp hade jag, vilken lycka när man fick det! Hade det faktiskt i min första egna lägenhet, på väggen, med belysningen tänd och fint möblerad. Sedan fick mina egna flickor leka med det när dom var små.
    Filmsjärnor ja, oj, vad det var roligt! Sparade just på Birgitte Bardot. Konstigt nog vet jag inte riktigt vart de tagit vägen? Jag som spar på allt! Mina bokmärksalbum och alla pappersdockor har jag på vinden.

    Tack för en jätterolig blogg! Så mycket minnen som poppar upp!

    Hälsningar Anncathrine

    SvaraRadera
  21. Filisar, hopprep, tvist, Barbie och färgade stenkulor... det var min barndom! :) Jag har fortfarande mina filmisar kvar... ♥

    Jag vet inte om jag tror att det var bättre förr, däremot tror jag att vi lekte på ett annorlunda sätt. Men jag håller med om att många av dagens barn har, vad vi vuxna uppfattar som, alldeles för mycket leksaker! ;)

    Tack för ett trivsamt inlägg!
    Ha det gott alla tanterna!
    Kram♥ Maria

    SvaraRadera
  22. Oj, så många minnen som ploppar upp. En del av sakerna som ni visar upp har jag sparat i en låda med "Minnen".
    Ha ett fint veckoslut!

    SvaraRadera
  23. Oj, vilken nostalgitripp jag fick nu!! Allt detta har man ju vuxit upp med, förutom dockskåpet då, det fick jag aldrig något...så det var vad min äldsta fick i julklapp när hon var väldigt liten...och jag tror jag uppskattade det mer än henne *skrattar*!! På sätt och vis tror jag vi hade roligare då, fantasin fick verkligen jobba. Nu har någon redan fantiserat åt barnen med alla dessa spel på dator och mobil.
    Ha en bra helg!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  24. Ja, det var tider det. Tror också att vi var mer rädda om våra saker. Lastbilen som min sonson fick tog bara några timmar för lillasyster att ta sönder, haha!
    Tänk vad man hoppade hopprep och gummiband. Är det det du kallar twist? Kommer inte ihåg twist nämligen. Hemma tog man två stolar och satte gummibandet runt sen var det bara att öva!!
    Min första docka fick jag när jag var ett halvår. Det var mina syskon, som var mycket äldre än jag, som gav mig den. Hon hänger fortfarande med, lilla Mia.
    Tusen tack för att ni gör så man minns allt så mycket klarare.
    Hoppas ni får en fin helg.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  25. Min docka hette "Annkatrin"......
    Jag tror att hon och dockskåpet står kvar i någon gömma :)

    SvaraRadera
  26. Hej! Ni är helt otroliga! Vilken kavalkad! Känner igen allt!
    Uppskattar verkligen det ni skriver om! Mycket substans i era blogginlägg!
    Carin som nu far ut på skidor i s o l e n!

    SvaraRadera
  27. Ja kära nån vad många minnen som dyker upp när man läser ert inlägg. Jo det var ju så när man växte upp och jag har min docka kvar än i dag
    Önskar er en fin vecka/kram

    SvaraRadera
  28. Minnen, minnen, minnen... ja, massor med minnen när man läser inlägget här - som vanligt!
    Ha en fortsatt härlig vecka!

    SvaraRadera
  29. Ojoj, vad roligt det är att gå in hit till er och bara sitta och minnas.. Plåtsnurran hade jag nästan glömt och jag är så ledsen att mina dockor försvunnit i div. flyttar..

    Kram på er
    Maidi

    SvaraRadera
  30. Vilka roliga minnen som väcks från barndomen!
    Tänk alla minns jag och hade...
    Vilken statistik, 250 leksaker var?! Inte illa, har mina ungar haft det så? Jo kanske...
    Men hopprep, kula och filmisar riktiga vårtecken!
    Jo våren är kommen, jag tar med koppen ut på bron =)
    Kram Sussi på Stolpås

    SvaraRadera
  31. Åh, vad många minnen som kommer när jag läser och känner igen så mycket i er UNDERBARA blogg! Tack!
    Gammaldags bokmärken kallades de redan då, jag hade många i en fin chokladkartong, i andra klass 1951.
    Minns än idag hur det kändes när de försvann från korridoren, där jag lagt dom. Vilken förlust!
    Samlade på kolapapper också....dom hittade jag för inte så många år sen. Nu är de inom glas och ram och beundras ofta.
    Poesialbumen från skoltiden har jag iaf sparat och chockades allt lite när jag läser....och ser bokmärket föreställande en riktigt gammal böjd tant med huckle och käpp ocd där står....När du om 40-eller50år till din byrålåda går, minns då den gamle token som skrev i minnesboken och nu är det... 60ÅR SEDAN!!!
    Oj vilka minnen ni sätter igång.
    Kram från Kia

    SvaraRadera