tisdag 20 mars 2012

Åhh så kära vi var......

Eller hur Tjejer!!

Så här gick man och småsjöng.......

......Blicken blir stirrig,
jag känner mig virrig, var gång jag ser High Chaparral.....

Maaaanoliiiito....

när jag ser Manolito..


Ni minns väl låten va.......den som Lill-Babs sjöng om allas vår stora idol
Manolito Montoya.

Åh vilket leende, vilket beteende...


Han var ju den store idolen för många flickor då på 60-talet och det kunde väl knappast finnas någon som var charmigare än denne Cowboy.

Serien High Chaparral spelades in mellan 1967 och 1971 och utspelade sig på 1870-talet i Arizona i USA.

Den handlade om familjen Cannon som drev ranchen High Chaparral.

Förutom denne charmör med verkade även bl.a.


Big John Cannon
spelad av Leif Erickson.




Buck Cannon
spelad av Cameron Mitchell.




Viktoria Cannon
spelad av Linda Cristal.




Sist och även minst...eller rättare sagt yngst, var

Blue

med dom vackraste blå ögon man någonsin hade skådat...

 eller Billy Blue Cannon som han hette i serien.
Han spelades av Mark Slade.

Har ni några minnen av denna Westernserie eller kanske ni till och med kommer ihåg Bröderna Cartwright...
En härlig tid var det i alla fall. Serierna var nog lite "mildare" på
den tiden. Eller vad tycker Ni? 

Ha en fin vårvecka nu alla våra kära läsare!


Vid pennan denna gång satt Tant Grön.

Bilderna i detta inlägg är lånade från Internet.


34 kommentarer:

  1. Klart jag minns Bröderna! Jag kommer fn inte på något särskilt minne men hela den tiden var ju härlig! Hade inte funnits något direkt tonårsmode tidigare, inte bortskämda med massor av tv-serier och filmer mm. Mycket har fallit i glömska (eller ligger i arkivet) och jag gillar er blogg för då blir man påmind igen/M

    SvaraRadera
  2. Tre Tanters inlägg och återblickar till svunnen tid är helt underbara...Manolito och High Chaparall, det var tider det, tillika Bröderna Cartwright. Att serierna var mildare förr är bara att instämma i.
    Ha en fin vecka
    Kramen

    SvaraRadera
  3. Jag var sååå förälskad i Little Joe Cartwright:) (Mike Landon) Han hade de vackraste ögonen och det finaste leendet. Ingen kunde mäta sig med honom!!! Det var mitt stora Västern-svärmeri. Manolito var lite för utstuderat charmig för min smak:D
    Ja det var tider det!
    Tack ännu en gång för en varm tillbakablick:)
    och kram till er alla 3!!

    SvaraRadera
  4. Jamen guuud vad man var kär i Manolito, men först föll man var Billy Blue;) Jag minns hur man satt bänkad framför TV:n, när man hörde signaturen till serien var man som borta för omvärlden!
    Härligt skrivet som vanligt!
    Kram♥ till er

    SvaraRadera
  5. Minns jag fel, eller var inte Manolito här på besök i Sverige då precis under deras storhetstid?
    Tyckte i alla fall att serien var en höjdpunkt i vår "snäva TV-budget".
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  6. Män i cowboyhatt är något speciellt det. Minns endast att jag sett Bröderna Cartwright, speciellt Joe. Undra om det tål att tittas på nu eller om jag inte alls skulle tycka att det var bra.
    Tack för er härliga blogg.
    Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  7. Nog minns jag Bröderna Cartwright (eller bröderna kattskit som vi gick och sjöng i smyg, hihi) och High Chaparall alltid. Älskade dom serierna. Men jag var inte så förtjust i Manolito som många andra, jag gillade Blue bäst. Hade nog lite konstig smak, haha. Men visst var dom bra på den tiden. Och dessa stackars indianer som alltid fick spela skurkar!!
    Ha en fin kväll och tack för att ni fick mig att minnas.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  8. Tror inte de var mildare utan det är vi som blivit mer härdade av allt våld vi ser numera. Jag minns både High Chaparall och Bröderna Cartwrigt. Jag var kär i Blue, men nu som vuxen när jag ser Manolito förstår jag vad kvinnorna såg hos hos honom, vilket jag inte gjorde då;-)

    SvaraRadera
  9. Nej den kommer jag inte ihåg.Mina minnen börjar nog med Familjen Macahan

    SvaraRadera
  10. Jag var så kär i Blue!! Och Bröderna Cartwrigt - då var jag kär i Little Joe. Ja jösses, så kär man var!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  11. Kommer ihåg båda serierna men var väl lite liten för att vara småkär i skådisen. Men kommer ihåg att jag tycket det var spännande och bra.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  12. Kommer inte ihåg så mycket av High Chaparall, men Manolito och de andra kommer jag ihåg. Kommer bättre ihåg Bröderna Cartwright konstigt nog, men var inte som alla andra mest förtjust i Little Joe, utan hans bror Adam (tror han hette Pernell Roberts) var min favorit.
    Tror också att Manolito var i Sverige vid den här tiden.
    Om jag tänker efter kan jag nynna musiken till Bröderna Cartwright..., serierna då var inte lika "råa" som idag tycker jag.
    Tack för minnena!
    Kram Tummelisa

    SvaraRadera
  13. Mamma stängde alltid av tv:n för hon tyckte att jag var för liten, jag blev besviken för jag ville titta på hästarna :)
    Jag var inte alls intresserad av killar på den tiden.....

    SvaraRadera
  14. Jodå den serien kommer jag allt ihåg=) Vet att jag inte fick se den, för på den tiden var det för våldsamt för barn. Minns en kväll när High Chaparall börjat och jag behövde gå på toa, när jag var klar smög jag och ställde mig bakom draperiet in till vardagsrummet. Därifrån såg jag TV:n men mamma och pappa såg inte mig, där stod jag och tittade färdigt på hela avsnittet, men de var ju inte glada när de upptäckte mig. Tror nog Manolito var min favorit också. Minns också att jag blev ledsen när hästarna ramlade ikull, men att de sköt indianerna brydde jag mig inte lika mycket om, så konstigt man tänkte som barn?!

    Tack för minnena!
    Kram,
    Regina

    SvaraRadera
  15. Familjen Macahan för min del. Luke Macahan...suck... :)) Smaken förändras och skiftar under årens lopp kan man säga :))

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  16. Manolito var faktiskt inte min typ... men jag gillade serien mycket och tror inte jag missade ett enda avsnitt :)
    Och bröderna Cartwright - åh vad det var bra! Gillade både Little Joe och Adam - minns inte vem av dem mitt hjärta klappade mest för, men jag älskade hästarna :)
    Det var mycket våld i de här gamla serierna också, men det känns som det var på ett annat vis...
    Så fick man sig en dos nostalgi igen - tack för det alla tre!
    Kram!

    SvaraRadera
  17. Minns nog bröderna Cartwright bättre, men som vanligt en härlig nostalgitripp att komma hit o läsa.
    A

    SvaraRadera
  18. TANT Grön!! Du slår huvvet på spiken IGEN!! Alla era inlägg känns riktade till mej direkt..O många andra förstås.
    Herreguuud Manolito,man var ju såå kär!! Även bröderna cartwright..little Joe..O nån snygger indian till det så va ju hela världen min.Då var man inte gammal precis men DET minns man.hihihi..Kramis o tack igen! Gunilla

    SvaraRadera
  19. Ha ha, vad roligt! Jag var ju bara en liten skitunge då men var ändå kär i den där gamla gubben Manolito!! :D Minns oxå de vackra blå ögonen på Blue såna blå ögon som min man och son har nu :) Sen i tonåren då var det Luke Macahan som blev den stora kärleken :D Kram Katta

    SvaraRadera
  20. Hej Tant Grön :o)

    Jaha! Nu sitter jag och ler så där stort igen! :o)

    Jag som varit rädd att jag glömt det mesta från min ungdom. Men här kommer minnena till liv igen. Ett efter ett! Så härligt!

    Visst minns jag Manolito och hur vansinnigt snygg jag tyckte att han var. Växte också upp med High Chaparral och Bröderna Cartwright. Michael Landon var min stora favorit :o)

    Tusen tack för det fina inlägget!

    Kram
    Monika

    SvaraRadera
  21. Underbara serier,då satt vi hela familjen och såg detta .Mamma C som är vår dotter och hennes bror satt som tända ljus .När det var riktigt spännande satt de bakom en fotölj och kikade fram.Michael Landon och Monolito var i Norrköpings Folkets-park. Tänk så länge
    sen det är.Tack för Ni påminner oss.Kram från Hajan

    SvaraRadera
  22. Född -64 men minns det som igår. Manolito, var nog för liten för att vara kär men såg honom som en glad snäll farbror...och dessutom passade man på att börja sälja nåt som hette manolitoglass och då blev han definitivt min favorit:)) Minns ni den där ute i stugorna?
    Kram Annika

    SvaraRadera
  23. Klart jag kommer ihåg Manolitoooo!
    Och ja, såå kär man var. Kan höra musiken till serien i huvudet när jag tänker på det! Kommer ihåg att lyckan var FULLSTÄNDIG när jag i en tidning hos farmor hittade Manolita som klippdocka!

    Kram Anncathrine

    SvaraRadera
  24. Vilka minnen det väcker hos en! Fast jag gillade Blue mer än Manolito....! så härligt att läsa eran blogg! Tack för att vi får följa med på detta! Kram Iréne

    SvaraRadera
  25. Ja, jag var dö kär i Manolito, så liten jag var. Hans leende var så glatt och ögonen plirade så humoristiskt. Så var han kaxig, tydligen gick det hem hos mig:)

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  26. Här är en som gillad Blue...men det var nog Joe från den gamla serien som gällde för mig, ha en fin dag, kram

    SvaraRadera
  27. Visst kommer jag ihåg båda serierna och hur spännande de var när, som så många andra var jag kär i Little Joe.
    Tack för alla härliga nostalgitripper!
    Kramar Lena

    SvaraRadera
  28. Ja, där hade man nog en av sina första förälskelser :o))
    Undrar just vad man skulle tycka om den där buffeln om man såg serien idag...
    Ha en skön helg!
    Kram från Åsa.

    SvaraRadera
  29. Ja, den serien kommer jag ihåg att jag följde ordentligt! Men jag hade glömt bort hur de andra såg ut, så det var kul att få en uppdatering!
    Kram
    Marie

    SvaraRadera
  30. Visst såg man den där serien...
    Så satt man och sjöng..."bröderna, bröderna Cartwright, kasta sten på en ren, som sprang till Köpenhamn :))
    Inte vet jag varför man gjorde det..

    Sen så var man ju hästgalen.. Vilka hästar de hade i den serien...
    Jodå, sådana serier görs INTE mera...
    Kommer ni ihåg Alias Smith and Jones då?

    Ha en fabelaktig helg nu där ute.
    Kram Synnöve.

    SvaraRadera
  31. Ja vem var inte kär i Manolito. Det är lite roligt för en del av de gamla serierna går på Tv än i dag.
    Ha en fin helg/kram

    SvaraRadera
  32. Tänk att de ska vara Tre tanter som får "fart" på gamla minnet mitt! Tack tack, så roligt att få en stund att minnas. Visst kommer jag ihåg! Satt som klistrad framför den svart-vita Tv:en och sen att jag nynnade på manolito å manolito.
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
  33. Ja, visst kommer jag ihåg. Det var tider det....Mkt mildare som sagt var. Ni är helt otroliga med Er blogg. Mycket läsvärt och minnesvärt! Tack återigen!
    Carin

    SvaraRadera
  34. Hej du skrev i dag hos mig om Little Joe,redan den 21 mars skrev jag till Er.Det spelar ingen roll jag älskar Era berättelser efter som jag levt med dem oxå.Här kommer en liten kommentyar igen.Kram till Er aLLA TRE

    SvaraRadera