Här kommer tant Grön med veckans inlägg. Ett inlägg som kan locka fram våra lekfulla minnen.
Och så vill jag bara påminna er alla tanter där ute. Är ni inte gifta? Då kan ni ju passa på att fria idag. Det är skottdagen och då får vi Tanter chansen att fria till våra utvalda.♥
Fast....Det kan vi säkert göra vilken dag på året som helst om vi vill :o)
Har ni hunnit få några vårkänslor än?
Minns ni.... när vi var barn var det ju den här tiden på året som hopprepen fick följa med till skolan. Tänk vad man hoppade. Det var dom vanliga korta hopprepen, eller också hoppade vi långrep eller till och med dubbelrep och då fick alla turas om att sno.
Hopprep och Twist var det nog mest flickor som sysslade med.
Men att spela kula däremot, sysslade både pojkar och flickor med i vår skola.
Jag minns hur vi om kvällarna, gjöt tennsoldater i grannens källare. En del målade vi, men dom flesta fick bara vara blanka.
Det sägs att dagens barn har i genomsnitt tvåhundrafemtio leksaker. Annat var det förr!
En gammal klyscha kanske, men jag tror att det var bättre på så sätt att vi var mer rädda om våra saker. Dels för att vi hade fått längta och kanske tjata innan vi äntligen fick det vi ville ha, men även för att det kanske inte fanns pengar till att köpa nytt för om man gjorde sönder sina saker.
Bokmärken var en annan sak som jag minns från lågstadietiden. Vi hade skrivböcker där vi vikte bladen dubbla och stoppade in bokmärken i facken som bildades. Sen bytte vi märken med varandra genom att en kamrat stoppade ner ett av sina märken mellan sidorna i min bok och det märke som låg i det facket var bortbytt.
Gjorde ni också på det sättet, eller hade ni andra klurigheter för er ?
Längre upp i åldrarna byttes bokmärkessamlandet ut mot filmstjärnor som vi har skrivit en del om tidigare här i bloggen.
Där förekom ju också byteshandel. Ibland kunde man byta en "jättefin" mot två "halvbra", eller tvärt om.
När vi var lite yngre, var det andra leksaker som gällde.Tänk va glad man blev när man ibland fick det som man så hett hade önskat sig.
Mina kära Nalle fick jag när jag var bara två år. Jag hade bara en nalle och jag älskade den över allt annat. Den är nött och pälsen är avskavd, men jag skulle aldrig komma på tanken att kasta den.
Så minns jag julen då jag var fem år.Ett stort avlångt paket låg under granen och tänk....det var just till Mig!
Den dagen var den längsta dagen i mitt femåriga liv. Men till slut blev det kväll och klapparna delades ut och där låg den....
Min alldeles egna docka! Åh vad jag var glad. Denna docka följde mig sen genom hela min barndom och var den enda "riktiga" docka jag hade. Den var aldrig en han eller en hon och den fick aldrig nåt namn, men åhh vad jag älskade denna docka som jag fortfarande har kvar.
Jag antar att det är flera av Er som hade/har en likadan docka. Just den här sorten var ju vanlig i början av 60-talet.
Många flickors stora dröm var att få ett dockskåp. Jag minns att jag önskade mig ett, men jag fick aldrig nåt. Några av mina kamrater hade dockskåp och jag vet att jag var väldigt avundsjuk på dom.
Lekstuga var snudd på lyx på den tiden. Men jag hade en kamrat som hade en sån och det var som en dröm att få leka i den när vi träffades.
Oj, så många roliga leksaker som dyker upp i minnet när jag funderar en stund.
Minns ni plåtsnurrorna?
Jag kommer ihåg att den gav ifrån sig ett konstigt ljud när man fick upp den i riktigt hög fart.
Undar just om såna säljs fortfarande?
Så hade vi ju Kaleidiskopet.
Man kikade in och vred varv efter varv och dom vackraste mönster bildades där inne .
Och tänk när vi barn fick vår första Wiewmaster. Det var ju som att titta in i en annan värld.
Det konstiga var bara att vi alltid lyckades slarva bort bildskivorna på nåt sätt, eller så blev dom vikta så att dom inte fungerade för det. Vi var många syskon som skulle samsas om sakerna.
Sen minns jag en pytteliten sak, men den var väldigt poppis. (Det kanske den är fortfarande. Jag vet inte.....)
Men det var den lilla PEZ.
Tabletterna såg ut som små tvålar och smakade lite syrligt.
Jag tror faktiskt att alla hade en och man skulle ju ha "rätt" huvud på den för att var "inne" . Nu ska man ha "rätt" mobil/spel eller "rätt" kläder. Vilken skillnad va!
Sen, när man blev lite äldre.....ja, så där en åtta tio år, då var det Barbiedockorna som var det enda rätta.
Jag kommer ihåg att vi jämförde vems docka som var snyggast och vem som hade dom finaste frisyrerna och häftigaste kläderna. Hade man otur, kunde man ha fått en sån docka som inte hade nåt hår uppe på huvudet. Bara en krans runt om liksom. Då var man tvungen att alltid ha hästsvansfrisyr på den. Bläää...inte kul!
Ja, tänk vilka minnen som vaknar till liv när man börjar tänka tillbaka.
Vad har Ni för minnen när det gäller era leksaker.
Det skulle vara roligt att höra!
Tre Tanter önskar er en fin start på vårmånaden Mars!
Vissa av bilderna i inlägget är lånade från nätet.
