Minne från mitt frukostbord.

Så var det då dags för Tant Grön att göra entré med ett inlägg här på bloggen. Mitt inlägg skiljer sig en del från dom två föregående på så sätt att här är det nostalgi av det ätbara slaget.

Som säkert många av er andra, har jag ett minne av en speciell ost.
Ni kommer väl ihåg den...

Ja just det, RAKETOSTEN!  Vem kan väl glömma den?

Den fanns där på vårt frukostbord tillsammans med Gyllelimpan. Jag minns smaken, doften och jag minns det kladdiga och lite stela snöret som man använde till att skära av ostskivorna med.

Plötsligt bara försvann den och jag minns att jag sörjde den länge. Hur kunde dom bara göra så?

Det har ryktas ibland om att den ska återuppstå,  men den kommer nog aldrig att bli densamma som den raketost som stod där på min barndoms frukostbord.

Det skulle vara roligt att höra om Du, minns den  kära gamla RAKETOSTEN.

Ja det blev ett ganska kort inlägg från mig denna gången, men jag återkommer med fler mat och dryckminnen längre fram.

Med vänlig hälsning, TANT GRÖN.