tisdag 21 februari 2012

ATT VÄXA UPP PÅ 50-TALET...

Så är det åter dags med ett inlägg från oss Tre Tanter. Vi tackar för alla rara kommentarer!


 Farbror Blå har bönat och bett om att få vara med på ett hörn.
  Här är hans berättelse om att växa upp på -50 talet, nedtecknat av Tant Gredelin.




Konserverad:                                                                                     


Är det så konstigt att man (farbror blå) upplever nutidens mediala flams som oerhört störande och man lätt lockas att tycka att allt var bättre förr. En kanal, ett utbud. TV-sändningarna började 20.00 och slutade 22.30. Alla såg samma program och radions programtablå var statisk. Frukostklubben med Sigge Fürst på lördagsmorgonen och tio-i-topp på eftermiddagen. Det mediala utbudet samlade folket. Karusellen och sedemera i tv-form, Hylands Hörna sågs av alla.



Spara och slösa:


Vi växte upp under helt andra betingelser. Vi växte upp i gammelsverige. Andra världskriget var fortfarande närvarande. Man hade så mycket att vara tacksam för. SPARA rådde och man satte sin heder i att inte förköpa sig. Inget fick tas på kredit. Spara och Slösa var begrepp som gestaltade sig i två tecknade flickor i en populär serie i SPARBANKENS magasin, ”Lyckoslanten”.



Vi fick skolmat, Spara serverade
Vi barn skulle känna tacksamhet då mat-tanterna med ljusblå förkläden och vita hättor matade alla trilskande barn som inte ville äta upp. Inget fick kastas. Minns den rosa klappgröten och levergrytan. Klappgröten tyckte jag var mums men levergrytan fick det att vända sig i magen på mig.
Ingen gick ifrån matbordet utan att ha ätit upp, eller åtminstone försökt till ”uppkastets” gräns. Detta scenario var väldigt annorlunda mot dagens skolmatsalar.




Udda existenser:


Det social skyddsnätet var inte utbyggt som idag. Det fanns luffare, tattare, fullgubbar och andra udda existenser. Själv minns jag Mersimersi, swingpjatten och mårtsboslim, men det fanns säkerligen flera.

Människornas levnadsstandard varierade stort. Gamla kalla och dragiga kakelugnsuppvärmda rivningskåkar blandades med moderna två-rums-lägenheter med centralvärme och med varmt och kallt vatten. Minns att jag jobbade extra på Isakssons färghandel som cykelbud. 


Några eftermiddagar i veckan cyklade jag runt med fotogen dunkar, till tacksamma gamlingar som naturligtvis använde fotogenet till sina kaminer.
I samma takt som bostadsbeståndet sanerades och moderniserades, städades alla udda existenser undan. Naturligtvis var denna förändring oftast till de bästa för den enskilde individen, men jag kan inte låta bli att tycka att samhället förlorade något när dessa försvann ut ur stadsbilden.



Gårdsmusikanter:
Minns faktiskt även två gårdsmusikanter/luffare som underhöll på våran gård.


Iförda ”sjalar”, som dolde hårrullarna, stod mammorna i fönstren och lyssnade. När Jularbotrudelutten avslutats, vände tanterna om i fönstren och återkom med hopvikta papperslappar som kastades ut till de bugande musikanterna. Väl inbäddade i tidningsomslaget, dolde sig kanske en 25-öring, eller några kopparslantar av olika valörer.

På återseende hälsar Tant Gredelin.

41 kommentarer:

  1. Oj, vilken nostalgitripp man fick här! Jodå, visst minns man allt detta och mera därtill! Det är som man levt i en helt annna värld om man jämför med idag...!
    Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt inlägg! Jag minns tidningen Spara och Slösa, däremot minns jag inte om vi fick den i skolan eller varifrån den kom....men Spara det var min tjej det, slösa gick inte för sig.
      /M

      Radera
  2. Jo visst minns jag det mesta. Tyckte också om klappgröt i skolan. Det fick vi på lördagarna. (Man gick i skolan då också). Många så kallade "original" minns jag också, saknar dessa människor som vågade vara annorlunda.
    Är ändå glad att jag minns mycket från den tiden, det visar att jag inte är riktigt så gammal ännu. Bra så länge man kan minnas saker....
    Tummelisa

    SvaraRadera
  3. Ja, det är då verkligen skillnad idag . Nu är det nästan för mycket av allt.
    KRAM
    Eva

    SvaraRadera
  4. Jovisst, minns allt! Precis så där var det! Mitt första sommarjobb på Konsum inbringade hela 3, 25 i timmen!!
    Barbro

    SvaraRadera
  5. Växte upp på 60-talet men hade en mamma som bara var 18 år när hon fick mig. Hon berättade alltid om sin barndom så jag känner nästan som om jag var med. Dessutom fanns en del av det du/ni beskriver kvar långt in på 60-talet så det känns så bekant:)
    Kram Annika

    SvaraRadera
  6. Minns inte allt det där.....men lite spår fanns kvar när jag väste upp. Äcklig skolmat tex...och då är jag inte kräsmagad utan fostrad till att smaka allt....

    SvaraRadera
  7. Tack Tant Gredelin och Farbror Blå för detta! :o)

    Tänk vad många minnen detta inlägg skänker. Både goda och dåliga faktiskt :o) Minns mycket väl när jag satt i skolmatsalen hela lunchen och tuggade tappert på en och samma köttbit. Bredvid stod en av mattanterna och tittade barskt på mej. Det var bara att äta upp. Och den vältuggage köttbiten bara växte i munnen. Den köttbiten gjorde att jag aldrig någonsin mer klarat att äta kött som är det minsta segt. Klappgröt däremot det var jättegott. Det minns jag mest från mitt eget hem och från min mormors. Det är faktiskt något som vi fortfarande tillagar här i vårt hem. Även om det numera är mera sällsynt. Men det händer och då oftast under sommartiden.

    Hahaha, kommer ihåg mamma med rullar i håret och tunn nylonsjal över. Och så då de där vidundren till hårtorkar. En sån fanns nog i många hem också under den tidseran. Roliga minnen! :o)

    Kram
    Monika

    SvaraRadera
  8. tror att de där udda individerna finns kvar än idag men de får inte synas och vara längre.

    SvaraRadera
  9. Ja, lite kommer man ihåg från denna tid. Spara o Slösa, rullar i mammas hår, Tio i topp och lite till.
    Tack för en fin nostalgitripp.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  10. Så mycket nostalgi! Lyckoslanten tror jag tidningen hette där Spara och Slösa var med, jag tyckte Slösa var lite häftig, Spara var alltid så präktig. Jag minns också Humle och Dumle i kapten Bäckdals skafferi, de var så roliga.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  11. roligt att få följa med tillbaka i tiden! Vi önskar er alla en fin kväll! kram emelie och elin

    SvaraRadera
  12. jag var barn på 50talet,kommer ihåg att vi fick jätte goda pannbiffar med den godaste morots sallad,jag har försökt att göra nått liknande själv men aldrig lyckats,vi fick äcklig stekt strömmimg med mängder av ben i, kantorn som var vår lärare från 4an till 7an, han kunde konsten att äta strömming,benen kom ut i ena mungipan,på den tiden åt varje lärae ihop med sin klass och man gick på led till matsalen
    Att vara lite udda får man verkligen inte vara i dagens samhälle,se bara på alla skriverier om Ranelid och Flinkman
    ha det så bra alla tanter
    maggan

    SvaraRadera
  13. Underbar nostalgi tripp det bjuds på och i mångt och mycket var det bättre förr.

    Kram på er

    SvaraRadera
  14. Underbart! Jag kom inte förrän början av 60-talet men mannen är född på 50-talet. En hel del som man känner igen iallafall.
    Hemma spelade jag stenkakor och kokade tvätt i brygghuset.
    Handlade till farmor fråm 5-års ålder och sålde fisk från 6-års åldern.
    Härlig tid.
    Stenkakorna blev fressbes i tonåren, ack jag ack jag de barnen.
    Tur att ens egna barn inte vet allt vad man gjort själv.
    ha det gott
    Kul när ni tittar in hos mig

    SvaraRadera
  15. Tack vad härligt att läsa detta.Jag är född på 30 talet,Då var det behovsprövat vilka som fick äta i skolan.När man berättar för sina
    barnbarn tittar de på oss, som om vi vore från Hedenhös.
    Tack snälla Ni jä
    ttetrevligt med allt ige. Kram från lilla mig

    SvaraRadera
  16. Tack för ett intressant inlägg! Vi bodde på landet och där fanns det luffare som cyklade omkring och sålde saker, minns att farmor brukade bjuda dom på kaffe och smörgås.
    Spara och Slösa tidningen minns jag väl.Även det där med att man var tvungen att äta upp leverbiffen, även om man fick sitta hela matrasten och kämpa! Nej, på det sättet är det bättre nu, i skolmatsalen, menar jag.

    Ha det så gott
    Kram Anncathrine

    SvaraRadera
  17. Javisst minns jag!
    Är uppvuxen på landet. En liten märklig gubbe kom cyklande upp på vår gård varje fredag och sålde polkagrisar som han själv hade tillverkat. Vi kallade honom "karamell-stråle" Och hans polkagrisar var sega, goda och lade sig som fyllningar i våra stackars tänder:/

    Lyckoslanten minns jag också. Fast jag gillade inte superpräktiga Spara. Och tyckte att det var dumt att Slösa såg så eländigt eländig ut!:) Det är ju roligt att slösa:))) I alla fall ibland, när man har råd :D

    Och TV - vilket mirakel! Behövdes inte ens rörliga bilder - kunde sitta i timmar och titta på testbilden:D

    Tack för ännu en trevlig tidsresa!
    Kramar till er alla 3:)

    SvaraRadera
  18. Som vanligt så väcker era goa inlägg massor av gamla, gömda minnen. Just det där med pengarna inlagda i lite papper... ja tänk...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  19. Åhh vad mysigt med era inlägg om det Goa 50-talet!!!
    Det är nostalgi!!!
    Och 25 öringen,, ja då fick man en tablettask för 25 öre!!!!
    Njut Dagen Kramar Kathrine

    SvaraRadera
  20. Det var en riktig härlig nostalgitripp, hälsa farbror Blå det...är forsythian giftig...har jag aldrig hört..blandar du inte ihop den med gullregn..ha en fin dag alla tanter. kram

    SvaraRadera
  21. En del av det där borde vara bra att ta efter nu men annat inte, tur att skolbarnen i dag inte tvingas äta levergryta urrrk... Kram Katta

    SvaraRadera
  22. Härlig nostalgi.....
    Levergrytan hade jag slukat, men värre var det med spenatsoppa med ägghalvor i..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  23. Oj...nu fick jag nästan en tår i ögonvrån...även om jag är född i mitten på femtiotalet så känner jag igen en hel del...Å med ålderns rätt så kommer jag väl ihåg bara det positiva...visst var det bättre förr!!
    Kram

    SvaraRadera
  24. Härliga inlägg ni har! Man minns allt! Här var det näselsoppa som vi tvingades att äta, bara jag ser nässlor förnimmer jag smaken av detta! Nu är mina "ord" borta! Kramisar Iréne

    SvaraRadera
  25. Tack Farbror Blå och Tant Gredelin för att vi fick följa med på er tidsresa. Kommer också ihåg "matatanterna" som med lidande min skrapade bort matresterna eller så fick man återvända till sitt bord.

    Tack för ett härligt inlägg...KRAM Helena

    SvaraRadera
  26. Åh va roligt att titta tillbaka i tiden ett slag. Det är så mycket man känner igen och en del som man kanske är för ung för att minnas.
    Nog fanns det "orginal" på den tiden, men man kanske såg på dom på ett annat sätt än vad man gör nu. Jag minns ju dom sista luffarna som kom till vår gård och inte var vi rädda för dom då. Det skulle jag nog vara om det var idag.
    Tanten (för vi hade bara en) i matbespisningen när jag gick i låg och mellanstadiet, var en rar tant (säkert i fyrtioårsåldern då) som jag tyckte jättemycket om. Det jag minns mest av maten i skolan var nog blodpuddingen med råkost till. Sen minns jag att vi fick persiljejärpar och att det var gott. Såna har jag nog inte blivit serverad sen dess.
    Farbror Blå var väl lite äldre än tanterna va?
    Tack för ett intressant inlägg!
    Varm kram till er Tanter.
    Åsa.

    SvaraRadera
  27. Vilket härligt 50-tals inlägg! Jag måste bara tipsa Sandra att kika in och läsa, hon bara dyrkar just 50-talet.
    Kram Sussi/Stolpås gård

    SvaraRadera
  28. Härlig och trivsam läsning!
    Ha en finfin helg alla tanter!
    Kram♥ Maria

    SvaraRadera
  29. Ååh, jag kommer ihåg Lyckoslanten! Den tidningen hade jag... och mata-tanterna, ja dem kommer jag också ihåg! Inte med något bra minne dessvärre, för de var väldigt stränga. Jag slutade faktiskt att äta skolmaten, och fick gå hem och äta istället, pga att de var så "elaka" mot mig. Faktiskt så blev jag väldigt utsatt/mobbad för deras iver att se till att alla var duktiga att äta upp. Men jag fixade det inte, och hade jag inte slutat att gå till skolmatsalen, så hade jag nog tillslut varit tvungen att läggas in på psyket. Sorgligt med väldigt sant..
    Kram
    Marie

    SvaraRadera
  30. Luffare det hade vi som kom på besök varje sommar. Sålde skosnören!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  31. Tack återigen för nostalgiresan,ja det kom luffare hem till oss i början på 60 talet,mamma var lite rädd kommer jag ihåg,vi fick krypa på golvet så ingen skulle se oss!hahaha sex barn o så lilla goa rädda mamma...tack ska ni ha goingar för inläggen ♥ Gunilla

    SvaraRadera
  32. Mycket man minns där, men några luffare tror jag aldrig vi såg till. Vi bodde i villa och där sprang dom väl inte så ofta. Det är så roligt att läsa om hur det var. Även om man varit med om det mesta så har man glömt en hel del också. I staden jag bor närmast så har dom tyvärr tagit bort nästan allt gammalt. Det är mest hus från 60-talet i city och det ser så tråkigt ut. Betongklumpiga fyrkanter bara!!
    Ha en fin helg.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  33. Hej! kikar in o säger tack till Farbror blå,för ett härligt inlägg.kram kram Jessica

    SvaraRadera
  34. Jisses läsa detta var som att bli förflyttad tillbaka när jag var barn
    många minnen som dyker upp.
    Ha en fin helg ni Tre tanter å Farbror blå/kramizar

    SvaraRadera
  35. Oj så många minnen som kommer upp i huvudet... allt från Lyckoslanten till mattanter och TV- program :)
    Tack för ytterligare ett nostalgispäckat inlägg!
    Ha det bra alla ni tre tanter och farbror Blå :)

    SvaraRadera
  36. oj vad roligt att läsa, minnen som kommer tillbaka, spara och hemska slösa har satt sina spår, jag kommer också ihåg tandtrollen som vi skrämdes med, läser vidare, kram till Er /Irene

    SvaraRadera
  37. Men Farbro Blå vilken fin kavalkad av minnen som jag bara kan stoppa upp i mitt lilla huvud och bevara och minnas igen! Ja, håller helt med. Ljuva 50-tal!
    Carin

    SvaraRadera
  38. Jag blir så glad av att se B:B som er profilbild :)

    SvaraRadera
  39. En bok som väckte massor av minnen till liv hos mig heter Går i alla gårdar. Någon har skrivit så här om den:
    "Den här boken är inte bara en finurlig pusseldeckare (som även beskriver flera helt autentiska mordfall från förr), utan också en resa nästan 60 år tillbaka i tiden.
    Genomgående är nioåriga Ingrids röst, som ger en detaljerad bild av ett barns tillvaro på 50-talet, då mödrarna var hemmafruar och det varken fanns datorer eller mobiltelefoner och TV var en relativt ny företeelse i det svenska folkhemmet.
    Med tanke på det mystiska dödsfallet kan man, om man läser noga, hitta mer eller mindre subtila ledtrådar till gåtans lösning både i flickans och i andra personers berättelser. Varje person som kommer till tals har sitt eget uttryckssätt, sin egen tidstypiska vokabulär beroende på ålder, kön och social status, vilket gör det extra givande att läsa.
    Boken är alltså både en klurig deckare och ett intressant tidsdokument, som säkerligen får många äldre att minnas hur det var förr i tiden."

    SvaraRadera