tisdag 7 februari 2012

Poesi.

Hej igen kära läsare!

Här kommer Tant Grön med ännu ett minne.
Och MINNE, det var ofta vad som stod som rubrik när vi tecknade ner små verser i dessa små böcker som säkert många fortfarande har kvar i sina gömmor.

Lånad bild.


Jag satt härom dagen och bläddrade lite i min gamla poesibok. Tyvärr har framsidan av pärmen trillat bort, men innehållet finns fortfarande kvar.

Jag minns hur man lånade hem varandras böcker för att sedan, ofta med hjälp av mamma, försöka hitta en vers som kunde passa bokens ägare. Nästa dag lämnade man tillbaka boken och det var så roligt att se vad man hade fått skrivet i sin egen bok.

Här är några sidor ur min bok.


Den här versen skrev min vän Monika med spretig stil.
Kanske skulle det se ut som om hon hade skrivit med kvasten :o)
Säkert har många denna vers i sina poesiböcker.


Den här lilla rara dikten är skriven av min fröken i första klass och visst ligger det väl en del i orden.


Till sist ett par ord från en pojke i klassen över mig. Jag var lite förtjust i honom minsann. Nu ler jag åt den söta lilla versen han plitade ner i min bok.

Har Du din poesibok kvar? Har du någon favoritvers som du inte glömmer? Det skulle vara roligt att höra.

Så vill jag tacka för alla roliga och intressanta kommentarer ni skriver i vår blogg. Det är dom som gör att det är så roligt att skriva ner sina minnen här.

En varm stor kram till Er från oss Tre Tanter.



33 kommentarer:

  1. Oh, vad jag är glad att jag hittade er blogg. Jag är själv pensionär och född 1945. Började ett försiktigt försök med egen blogg (på inrådan av son) och tycker det är jättekul. Men jag har hittills inte träffat på någon blogg liknande er. Väcker så underbara minnen.....kom plötsligt ihåg mina rosa-vit rutiga B Bardot byxor som jag var såå tjusig i, HepStars,Poesibok mm Ska bli trevligt att följa er blogg. Kram

    SvaraRadera
  2. Blir så glad när jag ser att ni har gjort ett nytt inlägg! Jag blir ung på nytt när jag läser, och så klart har (hade) jag en poesibok. Ingen aning om var den finns nu, tyvärr. Har förmodligen kommit bort i någon av våra många flyttar:( Kommer bara ihåg en vers som stod skriven i ett hörn: "Du är rosen, jag är törnen. Därför skriver jag i hörnen" Min kusin Maggan stod för poesin, men kanske är det en vanlig liten poesivers?
    Kram! :)

    SvaraRadera
  3. Jag minns när jag var liten, då hade vi " Mina vänner"
    Det var roligt att få sätta in bilder och skriva om sina vänner.
    Men jag vet tyvärr inte vart den boken har tagit vägen? :(
    Kanske måste kika i sina gömmor :))
    Ha en fin dag!
    Kramen♥

    SvaraRadera
  4. Min poesibok är försvunnen och det är jag ledsen för, det fanns så många fina minnen i den. Har försökt introducera detta hos min dotter men det går liksom inte hem i datavärlden tyvärr.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  5. Hej! Ja tänk poesiboken, den finns i mina gömmor någon stans, nu får jag nog leta! Ha en fin dag! Kram Iréne

    SvaraRadera
  6. Så roligt att ha denna kvar och minnas vad man skrev!!!
    ha en fin Kväll
    Kramar Kathrine

    SvaraRadera
  7. Tyvärr hade jag aldrig någon poesibok, det var inte "inne" då. Men vad kul att ha dem kvar, att läsa i dem lite nu och då och minnas tillbaka!
    Kram♥

    SvaraRadera
  8. Åhhh, jag har min poesibok kvar och det var inte så länge sen jag bläddrade i den! Den käraste versen skrev Lennart Karlgren, killen jag var kär i: Rosor äro röda, violer äro blå, körsbär äro söta och Eva-Mari likaså! Med rodnande kinder läste jag dom vackra raderna... Fast han flyttade sen så det blev bara ett biobesök med hålla-handen oss emellan. Suck. Undrar hur han har haft det i livet?

    Ha det gott, tre tanter.
    Kram Eva-Mari

    SvaraRadera
  9. min bok ligger nere i källaren i min nostalgilåda
    ha det så gott
    maggan

    SvaraRadera
  10. Klart att jag har min gamla poesibok kvar! Där står på en gulnat sida med ett hjärta och en pil igen målat: lär dig livets svåra gåta, älska glömma och förlåta. Jag var troligen olyckligt kär!
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
  11. Minns fortfarande vad min "fröken" i 4:an skrev (hon kände mig rätt väl tror jag" -Ulla, jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.

    Den dikten har jag burit med mig alla år.

    SvaraRadera
  12. Visst minns man poesiböckernas tid. Men tyvärr jag har inte min kvar.
    Kram Mamma C

    SvaraRadera
  13. Hmmmmm.....är jag måhända för ung för en poesibok. Men jag minns att vi fick skriva dikter och en tog min lärare och publicerade när han själv skrev en bok långt senare....

    SvaraRadera
  14. Ojoj, nu börjar det snurra gamla poesi- verser i hela huvudet!

    Lyckans blomster uppå din stig,
    önskas av alla men mest av mig.

    Jag skulle plocka blommor och binda dig en krans,
    men marken den var frusen och inga blommor fanns.

    Glädjen är en fågel, minnet är en ros.
    Rosen ska du gömma, fågeln flyr sin kos.

    Dagar komma, dagar fara. Låt oss alltid vänner vara!

    Bruka de timmar livet dig ger, stunden som kommit kommer ej mer.
    (Den versen förstod man nog inte riktigt då! )

    Nej, nu måste jag nog försöka hinna upp på vinden och leta efter
    mina gamla poesiböcker innan jag åker till jobbet!!!

    Hälsningar Anncathrine

    SvaraRadera
  15. Oh ja, poesiboken! Den har jag i källaren någonstans. Får nog ta och städa där så jag kan hitta den, haha. Kommer ihåg att jag ville att min fröken skulle skriva i den och det tog lång tid att övertala henne, men till slut så fick jag en lång, fin vers.
    De verserna du har i din har jag däremot aldrig sett innan.
    Ha en fin dag alla tre.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  16. Jajamen, jag har min kvar och tittade i den bara häromdagen.

    Fick den på min åttaårsdag och pappa har skrivit på förstasidan;

    >Anna

    Gråtande föddes du till världen
    omgiven av leende vänner.
    Lev så att du leende kan dö
    omgiven av gråtande vänner.

    Välgång och lycka
    hoppas vi må följa dig!

    Mamma och pappa - Danderyd 6 mars 1958<

    Jag gillar den versen
    och har sen skrivit den själv
    många gånger där den passat.

    Anmaja

    SvaraRadera
  17. Hej! vilket roligt inlägg ;) önskar er en fin vecka! kram Jessica

    SvaraRadera
  18. Vilken fin poesi bok du har, vilken rolig bok att öppna läsa och minnas. Tyvärr har jag aldrig haft någon poesibok ens.
    Så fint inlägg!
    Kram Sussi/Stolpåsgård

    SvaraRadera
  19. Så fint! Vad roligt att kunna titta tillbaka och minnas i den fina boken. Jag har själv inget minne av att ha haft någon poesibok. Kanske jag förträngt det! ;o) Däremot minns jag boken "Mina Vänner". Vet att jag hade två såna fullskrivna av olika vänner. Tyvärr finns dessa inte kvar. De hade varit kul läsning nu :o)

    Tack raraste Tre Tanterna för ännu ett fint inlägg! :o9

    Kram
    Monika

    SvaraRadera
  20. Någon poesibok hade jag tyvärr aldrig men Mina Vänners Boken hade jag:) Där skrev klasskompisar och andra upp namn och telefonnummer.

    Undrar om den är kvar, hade helt glömt bort den tills nu. Tack för ett uppfriskande inlägg Tre Tanter!

    KRAM Helena

    SvaraRadera
  21. Visst minns man poesiböckernas. Tyvärr har mina kommit bort i flytten mellan Africa och Sverige då min far själv reste ner för att packa ner våra saker för en flytt tillbaka till Sverige. Jag saknar dem.

    Ha det gott
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  22. Kikar in och önskar dig en fin helg :)
    Kramen♥

    SvaraRadera
  23. Jag hade ingen poesibok.
    Men jag hade "Mina Vänner" där man skrev sina intressen, bästa bok man läst, favoritdjur, färg man gillade och en massa annat. Någonstans har jag dem kvar tror jag.

    Trevlig helg!
    Agneta

    SvaraRadera
  24. Ännu ett härligt inlägg här hos er :)
    Någon poesibok hade jag inte, men väl en "Mina vänner" - en så´n som Agneta här ovanför beskriver... har för mig att man skrev en liten vers i den också.
    Tyvärr tror jag inte den finns kvar - men minnena av den finns förstås.
    Ha en bra helg!
    Kram till er kära "Tre tanter"

    SvaraRadera
  25. Tror jag är för ung för denna typen av bok men som tidigare kommentarer sagt: mina vännerbok. Hade flera såna men tyvärr finns ingen kvar.
    Tack för ännu ett inlägg som får en att minnas på svunna tider:)
    Kram Annika

    SvaraRadera
  26. Va roligt! Jo, jag har oxå min gamla poesibok kvar. Tänk om man fick se idag vad man skrev i sina klasskamraters böcker. Det hade varit roligt.
    Ha en fin söndag tanterna!
    Kram Åsa.

    SvaraRadera
  27. Har faktiskt min gamla poesibok kvar...samt en som heter mina vänner :) hoppas helgen varit skön, ha en fin vecka, kram

    SvaraRadera
  28. Ja, jag har min poesibok kvar någonstans, och jag kommer även ihåg att min mamma hade en, som var så fin. Nu måste jag leta rätt på dem...
    kram
    MArie

    SvaraRadera
  29. Ja, dessa poesiböcker va kul att ha den kvar. Jag brukar samla på mkt men just den, nej den finns i nte kvar....
    Ha det så gott och ser fram emot ert nästa inlägg!
    Carin

    SvaraRadera
  30. Klart jag hade en poesibok, det var alldeles underbart. Så många fina saker som skrevs ner i dem. Den enda versen jag minns är: Rosor äro röda, Violer äro blå. Båda äro söta och du är likaså:
    Såg en liknande variant av versen högre upp.

    ja roligt var det.
    Kram/
    Berit

    SvaraRadera
  31. Visst hade jag en poesibok, och den har jag kvar ännu. Minns särskilt en vers "att många vänner ha är alltid ej så bra, välj därför några få, som Du kan lita på". Det skrev en klasskamrat till mig i min poesibok. Både min småskolefröken och magister i fjärde klass har skrivit i den. Ett fint minne att ha kvar.
    Jätteroligt att Du tar upp detta, man behöver minnas ibland. Hade även en "filmstjärnebok", gjord av en gammal skrivbok.
    Kram från Tummelisa

    SvaraRadera
  32. Jag hade också en poesibok när jag var liten (är född i slutet av 60-talet). Förvaltar även min mammas gamla poesibok, vilket känns som ett fantastiskt arv. Idag är det ingen som skriver i några poesiböcker, knappt i Mina vänner böckerna som också var populära under 70-talet.

    Tack för en härligt nostalgisk blogg!

    SvaraRadera
  33. Förälska dig ofta. Förlova dig ibland, men gift dig för sjutton så sällan du kan.

    En kyss är ingen fara en kyss är inget brott, men herre gud så gott.

    Mvh Vanja

    SvaraRadera