YABBADABBADOOOOOOOO

 Så var det min tur igen att minnas och jag blir kvar vid 60-talet, verkar som barndomsminnena är dom starkaste. Har tidigare skrivit om olika tv-program från denna tid men nu är det Fred Flintas tur :)
En amerikansk animerad tv-serie som startade sin sändning 1963 och gick på lördagskvällar. Då satt hela familjen framför tv-apparaten och alla var lika roade.

Grottfamiljerna Flinta och Granit var grannar och bästa vänner. Fred som ofta hade kort stubin var gift med Wilma som var den perfekta hemmafrun och Fred hade stor respekt för henne :)
I familjen Flinta bodde ju oxå Dino, en charmig jycke med stor personlighet.
Freds bästa vän Barney var gift med Betty som var bästa vän med Wilma. Kommer ihåg att hon var väldigt fnittrig.

 På dagarna jobbade Fred och Barney på stenkrossen och dom hade en mycket sträng boss. På kvällarna var dom ofta och spelade bowling med stenklot :)) I stort sett så levde dom som vilken modern familj men här var det stenåldersmiljön som gällde.

 Med tiden så utökades familjerna, familjen Flinta fick Pebbles och Barneys fick Bambam. 
Kommer ni ihåg att det fanns flintagodis som tablettask och att serien även kom ut som serietidning och så får man ju inte glömma Owe Törnqvist stenåldersvals om Wilma, minns ni...

Varje avsnitt avslutades med att Fred slängde ut katten för kvällen men så fort han hade stängt dörren så hoppade katten in genom fönstret. Ni ser honom på porträttet ovan :)
Vilket fall som helst skänkte denna serie många glada skratt och roade både ung och gammal.

Ha en fin vecka alla som hälsar på oss, vid pennan tant BRUN

Doftminnen

Hej igen kära läsare.

Nu tittar Tant Grön in igen och den här gången handlar det om doftminnen.

Häromdagen var jag inne i en blomsterbutik och i en vacker vas stod en bukett Liljekonvaljer. Jag kunde ju inte låta bli att stoppa dit näsan och dofta på dom underbara små blommorna

och genast kom minnen från barndomen upp i mitt huvud.

  

Lily of the valley

så hette en parfym (finns säkert fortfarande) som jag har väldigt starka minnen av. Som barn fanns det nog ingenting som jag tyckte doftade så gott som just den parfymen.

Jo, det fanns faktiskt en sak kommer ihåg nu.....

Doften av Majatvål.

Varje jul fick jag ett paket med just såna tvålar och dom hade en väldigt annorlunda mystisk doft. Undrar just om dom finns fortfarande?

  

När jag är inne på ämnet parfymer, kommer jag också att tänka på den som vi kallade tantparfymen.

När jag fyllde tretton år, alltså tonåring, fick jag just en sån flaska av en äldre dam i släkten. Hon tyckte väl att jag var mogen att börja med "luktagott" men kära nån......vad jag tyckte att den stank!

Men det sa jag ju inte förstås.

Det är roligt att doftminnas. Vissa dofter har etsat sig fast i minnet.

Till exempel lukten av don små gummitrollen med stort rufsigt hår.

Jag minns hur man "bara inte kunde" sluta. Man bara måste, lukta och lukta på dom hela tiden. Har dom den doften än idag tro?

Eller doften av alla luktsudd. Hallon, jordgubb och godislukt av alla de slag.

Minns ni doften av Vick på burk, som mamma smorde in oss med på bröstkorgen när man var förkyld. Man kunde ju inte titta nedåt för att det stack i ögonen av doften.

Till sist ett annat litet minne.

Minns ni doften av Bronzol?

Jag kan än idag känna hur det luktade när man drog ur den lilla plastpluggen i änden av röret.....

eller doften och smaken av Vademecumdroppar. När vi var barn, fick vi Vademecum på en sockerbit som fick smälta i munnen.

Det var dåtidens hjälp mot nästäppa. Mycket effektivt!

Nu skulle det vara roligt att få höra några av Era doftminnen.

När man börjar tänka efter, kommer det ju upp hur många som helst i huvudet, men det är ju vissa av dom som har fastnat extra mycket.

Ha det så bra kära ni!

Bilderna i inlägget är lånade från nätet.

GLASS I STORA LASS

Hej igen, här är Tant Gredelin vid tangetbordet. Nu är maj månad här och värmen har börjat komma. Björkarna slår ut och gräsmattorna blir grönare och grönare.


Vad passar då bättre om inte en glass?!


Den här tanten minns sitt livs första glass som igår. Det var en puck stång med päronsmak. Anledningen till att jag fick den minns jag också mycket väl. Det hade öppnats en bensinmack i byn där jag är uppvuxen och vid premiär tankningen fick man en glass.


Minns att pappa kom ut från macken och gav mig den. Papperet runt glassen var stelt och glänsande grönt, det var min allra första glass och det godaste jag smakat i mitt då 4-5 åriga liv. Kan ännu känna smaken och minnas lyckan.

När jag blev lite större kunde det hända att jag fick en krona, då pilade jag över gräsmattan till kiosken och köpte en Top Hat. Drog vördnadsfullt av det styva papperet som skyddade glassen och NJÖT! Tror t o m jag fick 25 öre tillbaka om jag minns rätt.


Sedan fanns det förstås Storstrut men den var DYR. Den stora bulliga chokladtoppen täcktes av en liten plastpåse. Minns Ni?

Så kom 70-talet och min bästis och jag gick till Konsum och köpte paket glass med tre olika smaker, päron, vanilj och jordgubb eller var det choklad? Så bad vi tanten i charken att dela paketet mitt itu. Plastskedar att äta med fick vi i kassan.

Those where the days!


Vilka var Era favoritglassar...så roligt att få minnet uppfriskat:) 


Tack för alla rara kommentarer vi tanter får! Tant Gredelin

LÖRDAGSGODIS

 Så är det dags för tant Brun att minnas, kom härom dagen att fundera över hur ens sötintag var som barn. Jämför man med dagens så får man sig en funderare, kanske inte underligt att barndiabetes ökar med dagens utbud utav godis, läsk och halvfabrikat.


Jag kommer ihåg att jag fick välja en läsk ur drickabacken och den skulle räcka en hel vecka,  drickabilen kom endast en gång i veckan. Hallon var favoriten. Krusbär och pommac var andra jag gillade. Nu poppade en till upp i minnet: Kalle Anka läsk, röd var den, kommer ihåg smaken ännu :)

 Veckopeng på lördag var det som gällde. Man sprang direkt iväg till gotta som man sa. Det var en godisbutik i kvarteret där jag växte upp. Varje lördag stod varenda unge där i kö för att få handla sin ranson som oftast var en krona. För en krona fick man 20 st smågodis. Tanten som stod bakom disken måtte ha varit utrustad men en ängels tålamod. Där stod man bakom glasdisken och pekade på en sån och en sån och en sån.

 Ni förstår när ca 50 ungar från vårt kvarter skulle genomgå samma procedur, att hon inte blev galen :)
Kommer ihåg mitt favoritgodis. Det var prickar, sockerbitar, pjastar, skruvar, tefat, fox, tuggummin som riff eller bugg och slog man på stort så slank en liten påse med jordnötter med, kostade 25 öre. Allt lades ner med tång i en fin liten papperspåse. Så samlades man på gården och jämförde godispåsen. Då var det fest :)

Under många år var det en femma som gällde som veckopeng och på den kom man inte långt. Man fick spara många veckor om man skulle gå på matiné eller köpa sig en EP eller något liknande. Oftast var spargrisen tung utav alla småmynt för det fanns ju både 1-2-5-25 och 50-öringar.

Visst är dom vackra dom gamla sedlarna ifrån 50-och 60-talet. Kommer ihåg att hundralappen var en stor sedel och tyckte den var så vacker med den fina damen.

Vilket fall som helst så var det nyttigt att få längta och själv få spara. Märks att man börjar bli gammal, för visst var det bättre förr :) ))))) 


Ha en fin vecka önskar tant BRUN

Matminnen.

Här tittar så Tant Grön in med ett litet inlägg i vårbrådskan.

Står med fräsande stekpanna och lagar en sen middag, då tankarna vandrar tillbaka i mina matminnen från förr.

Plötsligt dyker bilder och dofter upp av mat som inte längre förekommer på mitt bord.

Mat som serverades i min barndom och som jag hade mycket delade känslor inför.

 Vissa saker riktigt avskydde jag, som t.ex. levergryta och detta, i mitt tycke "monster" som stirrade ut genom glasrutan i ugnen hemma hos farmor.

Ugnstekt gädda. Hel och med otäcka ögon. Hu så hemskt!

Det fanns god tillgång på dessa i den närbelägna ån och farfar fångade alltid ett tiotal i ryschan varje vår.

Nåt som jag däremot älskade, var delikatessen sillbullar med korintsås. Nånting så otroligt gott.

Har ni inte ätit det så sök reda på ett recept och provlaga det nån gång.

I min barndom serverades det alltid någon form av dessert efter maten.

Ibland kunde det vara något så enkelt som lite rabarberkräm med mjölk, eller nyplockade hallon med grädde. Det blev väl det som årstiden hade att erbjuda.

Nåt som jag verkligen älskade var detta..

Risgrynspudding med saftsås. Tänk att det var så länge sedan jag lagade till det att jag tror att jag ska göra det nu till helgen.

Ja, så många minnen av mat dyker upp. Mat som liksom har fallit i glömska.

Jag kommer plötsligt att tänka på stångkorv...Denna grå, i mitt dåtida tycke äckliga (jag vet att man inte får säga så) korv som mamma serverade med kokt potatis och ättika.

Tur att man är vuxen och får bestämma sina maträtter själv nu!

Har du några minnen av din, barndomsmat. Berätta gärna. Det är så roligt att få ta del av andras minnen också.

Så vill jag också passa på att tacka för alla påskhälsningar vi har fått av er snälla och rara läsare.

Vi ska snart titta in hos er alla!

GLAD PÅSK

Med dessa gamla vykort...

Samt en liten bild av oss..

foto från nätet.

Önskar vi Tre Tanter Er kära läsare en riktigt Glad Påsk!

BRÖDERNA BRÖDERNA BRÖDERNA BRÖDERNA CARTWRIGHT

 Idag är det tant Bruns tur att skriva och jag tänker fortsätta med minnenas television. Vi tre tanter är alla födda på 50-talet men jag är några år äldre än dom andra och för mig var den första stora västernserien bröderna Cartwright eller Bonanza som den hette.
Kommer ni ihåg bilden ovan, varje avsnitt startade med denna brinnande karta ihop med sången om bröderna.

 I Sverige började den sändas 1959 och gissa om svenska folket satt fastklistrade vid tv-apparaten :) och även jag, Gud vad jag var kär i little Joe. Han var nog min första stora kärlek i mitt 5-åriga liv och nog var han söt alltid.
Pappa Ben var änkling med tre vuxna söner och bodde på ranchen Pondarosa och försvarade sin ranch ihop med sina tre söner. Den äldsta brodern var den stiliga Adam. Han var manlig och både tuff och snygg.

Så hade vi då Hoss som alltid var glad och go och rund. Kommer ihåg att han var superstark :)

 Sist men inte minst, lillebror little Joe, ni ser ju själva så himla söt han var. Alla tjejer var ju dökära i honom. Kommer ihåg att han åkte folkparkerna runt och tjusade alla tonårstjejer och hade ett par hits.

 Denna serie spelades in mellan 1959-1973, 430 avsnitt, helt otroligt. I Sverige skapade denna serie en stor debatt. Man fasade sig över hur barn och ungdom skulle påverkas utav allt pang pang, hej och hå säger jag, tänk vad barn utsätts för idag. Kommer ihåg att Elvis också klassades som en farsot med sin dansstil och långa hår.

Vem gillade ni utav bröderna, det stod ju mellan Adam och Little Joe, tyvärr var ingen kär i snälla och goa Hoss :) Kommer ni ihåg texten på låten...bröderna bröderna bröderna bröderna Cartwright...
Vilket fall som helst, en succé blev den och minnena lever kvar. Kan tala om att det är så himla roligt att skriva om alla minnen. När man sätter igång och ska få ner orden så väcks fler och fler minnen, härligt :)

Vid pennan tant BRUN